Den här helgen, en lisa för själen.
Jag liksom vissnar i inredningen med hösten.
Allt blir brunt, gult och lite rostigt.
Det är något speciellt med årstiderna, jag följer dom både fysiskt
och psykiskt, inte så att jag blir överdrivet deprimerad, utan mer
färgmässigt smittad.
Vaknade för första gången på länge, pigg och utvilad kl 07.00!
Jag ba VA! det är inte sant.
asså va fan!
kan man inte ta tillfället i akt och passa på att sova lite...när man får!
fast tanken lämnade lika kvickt som den kom.
Gick upp med ett leende på läpparna (okej jag vet, det låter yberkäckt och hurtigt,
typ, hur fan orkar människan osv, men så var det) och tog till vara på dagen.
Samma scenario på söndagen.
Jäklar vad vi/jag fick gjort mycket.
Freddan snickrade på uteskjul och jag lökade.
Lökade as in, planterade!
Tack september!
Det här blev sista inlägget från dig och med det hoppas jag att
kraften, lusten och orken återvänder. Hör du det oktober?
Okej, då säger vi så.
Hej!













