Elefanten i rummet, det första som möter mig när jag kliver in hos Frida.
Funderade genast på hur jag skulle kunna ta den under min ärm och försvinna ut, hehe, näärå.
Det vittnade mer om att detta hemmet skulle jag gilla skarpt.
Kommer in i nästa rum och dör såklart, Jesus och Maria möter upp direkt och tar emot mig med öppna armar, jag känner hur jag kippar efter andan. KOLLA BARA!
va? svårt att se, jaja, här kommer en bild till...
Ser du vad jag ser? The most adorable little porslinsburk i form av bäbishuvud.
Napp och å allt.
Man lyfter liksom på locket direkt in till hjärnan...som så klart är borta.
Nu får man fylla den med godsaker, kanske små lappar med komihåg på.
En sån burk behöver jag.
Vi kom ju inte hit för att gå husesyn egentligen utan för att käka frukost och prata framtidsplaner.
Men ni fattar, för fint för att inte dela med sig av det här. Tänker att man blir inspirerad till tusen.
Lamporna ovanför bordet skapar feststämning 24 7. Bra tips!
Å buketten! Inte vilken fredagsbukett som helst. Kolla så fint med kvisten från den japanska lönnen...
som Frida räddat från att hamn på tippen när en granntomt hänsynslöst plöjdes upp.
Bra där Frida!
Hej hej! här är jag i min "raketklänning" från Monki som jag fått ärva av syrran :)
Sedan åt vi och pratade allvar och skoj om vart annat.
Koppen har Frida gjort själv såklart, grym som hon e, men vad gör hon med munnen?
pussar rosen kanske :)
Bakom ryggen på mig lyssnade Monstreran på allt vi sa.
Det pratades en del om spöken och då spetsar man ju alla öron man har.
Sedan gick vi ut i köket med resterna och fick oss en titt på övervåningen.
Häng med.
Det har jobbats en del med teater i denna familjen och dom spåren är rätt så tydliga.
Vem skulle inte vilja ha ett par feather hands? bra när man skall damma tänker jag och mycket roligare än en trasa.
Så fina spöken! Å sista bilden....är det Freddy? På Elmstreet månne.
Fler underbara småfolksteckningar över allt. Visar en annan gång.
Ljuvliga kakelugnar både uppe och...
...nere.
Man blir smått avis, men på ett unsamt sätt,
vem unnar man inte en mysig kakelugn liksom.
Det här fina hörnet, med tavelväggen. Såg något jag kände igen.
Kikade jag närmre och blev varm och lycklig i hela kroppen av stolthet att fåra vara representerad i detta hem. Tack Frida!
Det här är, the moonfish, ...vad som helst kan hända i dina drömmar.
Plötsligt var klockan 14:30 och det var dags att åka hemåt.
Bye bye bird och tack för frulle, samtal och husvisning Frida.
