måndag, november 11

A LA VARBERG OCH SCENSKRÄCKEN DEL1


 Det här är Zeke, eller vi kan kalla honom för Kungen istället.
Han gör rätt mycket precis som han vill och behagar.
Tar sin plats så självklart precis överallt i detta hem.
Jag brukar säga att han har världens lyxigaste hundgård
och vi får också bo i den om vi är snälla..






Det vill jag också göra. 
Ta min plats sådär sjävklart.
I mitt måleri söker jag efter min inre bitch-craft
och målar hundar på löpande band.

Så länge jag har kunnat sätta ord på det
 har jag varit konflikträdd och
dessutom rädd att folk inte skall gilla mig osv, 
så jag springer på alla bollar som
kan tänkas kastas ut till både höger och vänster 
som vilken vilt flåsande jycke som helst, i väntan på det där ljuvliga godkännandet och bekräftelsens sötma.

Nu har jag en hobbypsykolog som säger att 90% av folket hatar mig, det är sånt man bara får acceptera säger hon, det är fakta. 
Heheh,hohoho hhahaahade detta varit för bara 5 år sedan så hade jag lagt mig platt och börjat gråta, men nu kan jag hantera den tanken något bättre även om den är skrämmande. 
Det har faktiskt blivit så att jag ser nästan alla människor jag möter som potentiella kompisar och nu har jag så många "bekantkompisar" att jag inte kan vårda alla relationer,
 vilket ändå resulterar i att de alla till slut hatar mig....IRONISKT! Vafan ska en göra???

Nu skall jag snart stå på scen och tanken på att att 90% av publiken kommer att ogilla mig känns lite sådär faktiskt, ehehee,
men det är ju så himla bra att utman sina rädslor, det är ju sedan gammalt...å är det någon som utmanat så är det jag.
Jag har tillochmed betalat dyrt för att utsätta/utmana mig för min höjdskräck men inte fasen blev det bättre för det. 
Vi får se hur det går med den där scenskräcken till helgen.

Kommer du på a la Varberg, en inspirationsföreställning.
Biljetter hittar du på tickster.
Vi kanske ses!



 

onsdag, november 6

BA BA BAMBI



BA BA BAMBI 
Det bästa med att ha en ateljeplats med högt i tak 
är att man kan måla stort. 
Jag längtar efter det nu,
och snart är det dags att ta plats där igen.
Skall bara köra och hämta lite stora skivor.


  

Bambin hamnade till slut hos
Annelie och Mikael i Lidköping.
Kunde inte hamnat på en bättre plats.
 

tisdag, november 5

JILL 11ÅR !



Idag fyller hon äntligen år, 11!!!
Jill som gör som hon vill (nästan iaf)




Älskar dig till fjärran galaxer och tillbaka igen,
 alltid tillbaka igen!igen och igen och igen.
 

måndag, november 4

KOLLIJOX KOLLEKTIONS-PROJEKT


Hej hallå där!
Så här kan det se ut när jag grejar i studion på Clart.
Jag är som allra lyckligast då, när jag får teckna, måla, fota och forma. Det börjar närma sig år 2 med det här projektet... 



att studera, numrera och katalogisera mina figuriner.

 

det går sådär med själva katalogen, men den kommer och jag har inte bråttom. This is a never ending story, I think.

 

Tämk ändå, att jag har den här ytan att jobba på.
Måste utnyttja väggarna mer ser jag, få upp lite grejer osv, kanske ett skåp till skulle vara på sin plats.

Pippin, no 003 



Den lilla talgoxen är en gåva från min goa vän Ullis.
Jag tänker jämt på henne när jag ser den, och det är ofta.
Små obetydliga prylar för vissa kan för andra vara väldigt betydelsefulla för andra. Jag omfamnar "skiten" för jag älskar den
och den ger innehåll och mening i mitt liv. Tack Ullis!
 

söndag, november 3

YSL -MUSEET I MARRAKESH







Vilken grej, att få komma så nära hans skapelser.
Därinne på museet fick man ju såklart inte ta några bilder,
och det var väl tur tänker jag. Hade lätt kunnat fastna.

 


Köpte med mig ett minne hem. En lite bok med bland andra illustrationerna ovan. Tror att Yves och jag hade kunnat sitta och klottra ihop ett bra tag...kanske i hans mäktiga trädgård.

 

lördag, november 2

MARRAKECH DEN RÖDA STADEN




Det är inte svårt att förstå varför
 Marrakech kallas för den röda staden.
Kanske svårare att förstå varför 
jag har valt att visa det 
med dessa bilder? eller, näää.
Kolla bara.Som bästa sortens konst.

 



Det fanns såklart mängder med portar ,
den här dörren är tydligen min. 
No:13 


 
 Vackert är ett ord jag sällan använder,
men nu faller det på plats. Så vackert!!!
Fragment, färgskala och patina...och wc.




Knatte var också där...
 

och Musse med

 

Den här dörren har jag passerat för länge sedan,
men oj vilket år det var, 2002.
Det var då mitt liv fick en mening på riktigt.
I morgon kommer hon hem, Fideli, snart 18 bast.
Nyp mig i armen alltså. Har jag verkligen så stora barn?
Jag som knappt är vuxen själv.

En dag tänker jag att vi åker hit tillsammans hon och jag.

 

onsdag, oktober 30

I MAROCKO HOS GITA, med ART and FREE STITCHING



Dagen efter den där sköna promenaden hemma,
 befann jag mig i en helt annan värlsddel.

Vi flög från Kastrup till Marocko (som ligger i norra afrika för den som inte vet...kanske bara var jag)
Jag har faktiskt aldrig drömt om att få resa hit, men jag kan verkligen förstå dem som har haft och har de drömmarna. Man möts av ett fantastiskt ljus och ett hett klimat.
En mönsterrikedom som påminde mig om Indien.



Vi flyttade in hos Gita.
En alldeles underbar och parant dam. 
Hon berättade om diverse jobb hon haft, både som Reseledare och dansös.
 Vi fick också höra historier om korruption och fängelsevistelse. 
Jösses, vad har den här kvinnan inte varit med om tänkte/er man.
Rummet på bilden ovan kallas för skrivarlyan/det gula rummet.
Här bodde Lisa och jag.




Om jag förstod det hela rätt så hade hon bott i Marocko från och till i 30 år.




Det här är dörren till kontoret.
Ett sånt där "backa in och gå ut" utrymme.
På väggarna kunde man se Gita i unga år som dansös blandannat.





 Jag tänker att hon har varit och fortfarande är lika eldig som färgen på hennes hår.
RÖTT!!!



Passade på att föreviga min närvaro här i spegeln där.

Jag skall bjyssa på fler färska reseminnen inom kort.
Först skall jag bara ta mig ner till studion för vi har öppet idag från 16-18.
Kom dit om ni kan och hinner.
Hej hej!

måndag, oktober 28

FÖRE MAROCKO och ART & FREE STITCHING


Före jag packade väskan till Marocko gick Fideli & jag en runda kring strandpromenaden och subbe.
Så vackert vi har det omkring oss här.
Kolla bara! 
mönstret på sandstranden, 
likt marmor eller träådring.
 Fantastiskt fint inte sant. 
Eller blåstången, som ett smycke! 



Sanddynorna hade samlat sig i mjuka kulliga, bulliga formationer
och där i stod det solstolar på rad.
Vi var tvugna att prova dem såklart.


Kottar i klasar att gömma sig bakom.
Vilken årstid rörde det sig om eg?
Jag som var på väg till ca 40 grader osv...
  Det finns så mycket jag är tacksam över just nu 
med att få bo på denna plats.
Kan inte tänka mig något bättre.

Trivs du där du bor?

onsdag, september 25

RANDOM SNYGGT BARA


Vad kikar du på när du är ute och går?
Dt beror ju såklart på var man går, men mitt öga fastnar ofta vid
 "snygga" ytor och färgkombinationer.
Som här ovan, rost och rosa. Jag blir liksom kär i hela huvudet av det.


eller ytan på en rostig tunna som blivigt bränd från innehållet och 
sedan fått stå ute i väder och vind.
 

Lite flagnad färg och rektangulära formkompositioner 
går inte heller av för hackor.

glad att jag sparar dessa bilder i mobilen 
som sedan kan få dyka upp som välbevarade skatter.

söndag, september 15

GYLLENE KANTARELLER



 För ett tag sedan drog vi till skogs för att plocka kantareller.
Vi hittade inte överdrivet många men några guldgula hattar fick vi med oss hem.



Medan vi letade passade vi också på att fota såklart.
Dagen bjöd på fantastiskt sensommarväder och färgerna var gyllene.

 


Skogen är tveklöst en av mina största inspirationskällor.

måndag, september 2

ALLA KÄNSLORNA PÅ EN OCH SAMMA GÅNG


Jag är nog väldigt känslostyrd...är du? Älta älta och älta, peta och pilla.
Man får akta sig så att inte fingret fastnar där i den kletiga klumpen.
 

Sedan har vi ju det där med det tunga ansvaret. 
Det vill liksom hänga över axlarna likt en våt och kall handduk
som aldrig vill torka riktigt.
 

 Skuldkänslorna och det mörka samvetet bär man likt en oformlig gegga. 
Jag brukar önska att jag bara kunde tappa det.
Det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Tack och gonatt!