Den här helgen, en lisa för själen.
Jag liksom vissnar i inredningen med hösten.
Allt blir brunt, gult och lite rostigt.
Det är något speciellt med årstiderna, jag följer dom både fysiskt
och psykiskt, inte så att jag blir överdrivet deprimerad, utan mer
färgmässigt smittad.
Vaknade för första gången på länge, pigg och utvilad kl 07.00!
Jag ba VA! det är inte sant.
asså va fan!
kan man inte ta tillfället i akt och passa på att sova lite...när man får!
fast tanken lämnade lika kvickt som den kom.
Gick upp med ett leende på läpparna (okej jag vet, det låter yberkäckt och hurtigt,
typ, hur fan orkar människan osv, men så var det) och tog till vara på dagen.
Samma scenario på söndagen.
Jäklar vad vi/jag fick gjort mycket.
Freddan snickrade på uteskjul och jag lökade.
Lökade as in, planterade!
Tack september!
Det här blev sista inlägget från dig och med det hoppas jag att
kraften, lusten och orken återvänder. Hör du det oktober?
Okej, då säger vi så.
Hej!
Hann deppa lite, ville inte att det skulle vara helt sista Kollijoxinlägget. Hänger här då och då, har bara svårt med kommenterandet. Tycker också jag upplever årstiderna intensivare nu för tiden, på mest gott och lite ont. Har det med åldern att göra tro? /Catrin
SvaraRaderanäj näj, inte deppa! åldersrelaterat, JA
Radera❤❤❤ Trodde också...magen hann vända sig 789 gånger, pulsen uppe på 675....hahaha, fint som snusstockar i massmängder med orken!!! Och heja murrigheten all höst long!!! Kram som fasiken min underbara vän!!!
SvaraRaderakram själv kömpis! orken orken, längtar tills den kommer tillbaka och finns i reserv. saknar dig!
Radera