SLÄKTEN ÄR BÄST

 

Det här är familjen Källqvist.

Mina förfäder.

Carl och Jenny med barnen Iris, Walter och lilla Gunborg (Bojan), min mormor.  

Jenny dog i tuberkulos 1920, då min mormor var 11år. Under den tiden hon var sjuk,

utfärdades ett kramförbud. Något jag är rätt säker på har blivit ett starkt socialt arv.

 

Min fina mormor där till vänster i bild, Jenny Gunborg Källqvist.

Trots att hon dog när jag bara var 4år, har jag starka minnen av henne 

och hur det kändes att hålla hennes hand. Hon var sjuk då, liten och tunn.

Händerna hade sådär tydliga, nästan utanpåliggande blodådror, precis som mina egna idag.

Det långa och vågiga hårsvallet har jag tyvärr inte ärvt, typiskt...

närå, jag har fint hår, jättefint faktiskt. På hårfrisörskespråk betyder det tunt. 

Den där gropen i hakan som alla syskonen Källqvist bar på, den bär jag också på.

Släkten är bäst heter det ju, joo, så heter det!!! det har jag bestämt och man

skall vara rädd om den och snäll mot den.

fortsättning följer...

VILKEN GLAD MIDSOMMAR!

Det blev en riktigt glad midsommar i år.

Vi flyttade ut på altanen under markis i skydd från regnet som aldrig kom (när hände det sist?).

Man vågar ju aldrig riktigt hoppas liksom.

 Solen värmde och

strålade in genom smutsiga fönster, dom tvättar man ju gärna inte i onödan, heheh.

 

Freddan kockade i vanlig ordning och vi körde en favorit i repris fast med andra gäster ;)

 

Det blev cowboyklubbor med hemlagad ketchup, tomatsalsa och annat göttigt som

fick läpparna att glänsa och mungiporna att peka uppåt.

 

Vi pratade såklart om boken med stort B  som vi just släppt, Kristin, Marina och jag. 

Om hur spännande det kan vara att få ta del av en annan människas liv och historia...

det där med varför saker blir som dom blir och ser ut som dom gör.

Vi pratade om Gotland också, hur vackert där är och om Marina som spenderat minst 10

somrar på Gotland hos sin farmor som bodde där då hon var barn, Marina alltså ;)

Det kan man läsa mer om i boken om man vill. Nu finns den på vår lokala bokhandel också, 

Göranssons i Varberg.

En av fördelarna med att få väntat besök....man städar (det gör jag heller inte i onödan).

Det doftade grönsåpa både ute och inne. Nu kunde gästerna få komma.

 

Fast det kan kännas som en evighet innan de kommer.

 

men så kom dom äntligen, hurra!

 

Det blev ett himla skönt stoj och stohej.

Enda gången det var tyst den kvällen var när vi åt.

Då sa vi mest mmmmmmm.

Vi satt uppe och ute länge, precis så man önskade att det skulle vara varje kväll den här årstiden.

Som vanligt var det någon som kläckte -nu är det bara 6 månader kvar till JUL! grmf.

Då, till jul, skall jag ta en bild på midsommarkransarna barnen hade på sig

fast först en massa bilder på härlig, varm(förhoppningsvis) och skön sommar.

Midsommar 2016 =  riktigt GLAD!

BRA SÖNDAG!

Välkomna till Trastvägen!

Sannerligen ett välkommet besök. Det hade fått mogna i ca 7 år minst. Mirijam och jag har lärt känna varann genom blogg och instagram. Jag minns så väl inlägget som bara fick mig att GAHHhh! vilken skön människa. Hon bjussade på ett tidigare självt genom att läsa ur sin dagbok från tonåren på något som kallas Skambyrån, som hon sen lade ut på sin blogg. Var ett tag sedan nu, men det inlägget ligger som en gladklump i hjärtat och jag blir liksom impad och lycklig ända ut i fingertopparna när jag tänker på det, hahaha. Kolla här. Helt underbart om du frågar mig.

Jag blev så uppslukad av vår fikadate att jag precis glömde av att föreviga det hela. Det blev precis när det var dags att säga hejdå som det komihågs :)  Jag passade på att visa mina fina framtänder där, det är ju sånt man gör för att visa hur glad man vart för att få träffas irl. Jag fick mig en titt jag också.

Vi bjöd på rabarberpaj, glass, grädde och gurka (ja, GURKA! barn gillar sånt).

Sedan var det som om någon hade slagit mig hårt i huvudet och jag fann mig plötsligt med ytterligare 3 kg rabarber från vår trädgård, görandes saft på egen hand. Fast där ljög jag lite grand, Jill var också med och hjälpte till. Jösses människa, tänk om du kunde ta och portionera ut sensationerna lite istället. Nä, fast det är ju inte min melodi. Svart eller vitt. Allt eller inget osv.

Viktigt med safttillverkning. Ta bort allt det där vita beska på citronen!

Skala med potatisskalaren först och skiva citronen sen. 

Efter det. På med kokt sockervatten. låt svalna lite. På med plast och låt stå i fyra dagar. Sila sedan och tappa upp på rena flaskor. Ja, det stod så, väl rengjorda till och med. Som om man hade tänkt...

lite mögel och skit i den här, äh jag kör på bara. Det ger väl bara en mogen karaktär eller nåt. Fast jaa, joooo, det skulle man nog kunna tänka kanske.

När klockan närmade sig fem kom resten av familjen hem. De åkte i väg till Vårgårda i arla morgon timma med hund och allt. En utställning för wachtelhundar väntades. Jag kände minsann att det var lite nervös spänning i luften...det spelar ingen roll hur det går, men det hade ju varit roligt om, osv.

 

Å det blev JÄTTEROLIGT! för hunden, Zeke, kom trea i unghundsklassen för hanar med omdöme excellent samt certifikat. Behöver jag säga att husse var nöjd? nää, det ser ni ju själva.

Det var inte riktigt allt som hände, men nu börjar det närma sig skryt, så jag sparar lite för mig själv.

Sammanfattning = BRA SÖNDAG!

OPRETENTIÖST och SNYGGT

Vi kan väl göra något roligt idag brukar han säga. Ofta blir det ett nej för att vi inte hinner, eller för att det inte är rätt väder för ändamålet. Men idag, äntligen! Solsken och i princip vindstilla. Jag hade lovat att vi skulle spreja både soffa och tamburmajor när rätt tillfälle bjöds. Hurra! vad glad han blev...och jag med.

Det kan vara bra att ta en paus även om man är utomhus. 

Illamåendet kan komma om man håller på för länge.

Jag har svårt att hålla mig till saken och blir lätt hänförd av färg på burk. Det kan lätt gå överstyr, men det här blev ju snyggt, eller hur?!Prickar piggar upp tycker jag.

I pausen gick jag runt och fotade nära.

Bladverk är så vackert och just nu verkar det som om palettbladen skiftar färg. Det gröna försvinner och det rosa tar över.

Precis som på soffan.

  

Så gott som klar. Nu skall bara dynan på plats.

Både Viggo och jag blev nöjda med resultatet.

Annat kul man kan göra ihop med sina kiddos är att pimpa sitt kubb om man har ett, kolla här Det brukar alltid bli så fint när barn får göra lite som dom vill (med bestämda saker). Så himla opretentiöst och snyggt om du frågar mig.

LITE LÖRDAG

Det började inne, det underbara ljuset.

 

 Vi åt frukost och sen gick vi bara rätt ut i våren och började räfsa och plantera frön.

Blåsipporna log och det smittade av sig.

 På altanen stod efterlämningar från fjor.

I växthuset hör man nästa hur växterna sträcker på sig.

Hon sträcker också på sig och växer så mycket nu att jag knappt hänger med.

Plötsligt är allt för litet, byxorna för korta och tröjorna för trånga eller tvärtom.

 

 Så där vid 19 var det dags att gå in.

Man blir så himla trött av frisk luft, fast på ett skönt sätt, även om man inte orkar

göra allt det där man tänkt sig. Ibland får det bara va. 

Nu blir det glass, grädde och bananer.

 

Den här stackars ananasen sjunger verkligen på sista versen och verkar lika gammal som trenden sjävt, såååå 2014 liksom. 

 

Fast vi struntar i trenden och älskar ananas i det här huset. Jycken med verkar det som, fast

han gillar ju allt som går att snaska på...grrrrrrr.

 

Är det någon trend vi håller fast vid så är det denna, påskkärringstrenden.

Den går aldrig ur tiden. Jag blir lika glad som kärringen självt när våra blickar möts.

 

Jag gjorden den i F:an säger hon. SEn vänder hon sig om och säger att nu vill jag

vara  fotograf. Håll i den här domderar hon vidare..nää inte så, som om du värpt ut den.

 

mmm, lite tveksamt värpt, men vi blev nöjda med bilden och bestämde att jag skulle lägga upp den.

(jag bjuder på det, GLá PåSK! )

 

Han vill inte gärna vara med på bild, men så här är det ok.

 

Där hänger det andra suspekta ananasägget. Av bilden att döma ser det stökigare ut här än någonsin.

Jag prioriterar så lätt andra saker, som att föreviga spektaklet.

HA en fin lördag kompisar! nu skall jag så Doroteablommor, spännande.

OMPYSSLAD KILLE VERKAR NÖJD

Killen på bilden verkar nöjd.

Är det månne en selfie han tar? 

Han skall på kalas, och då vill man ju vara sitt finaste självt.