HÖ, HÄST, ELEFANT & NYFIKEN FRÅGA

Blodtopp och vit stjärnflocka, Alba.

 Ikväll har jag varit på Pinchos med Lisa och Kristin. 

Vi pratade om lite allt möjlig mellan himmel och pannkaka och kom osökt in på inredning och torkade blommor. 

 Min Mamma och Faster Amelie gjorde det förr och jag minns att jag var med och plockade smörblommor,det skulle vara de en-stjälkiga har jag för mig. Jag blev sugen på att testa lite andra... så jag prövade att torka en massa olika sorter både från vägrenen och min egna trädgård.

Vill du själv torka några blommor i sommar så kan jag rekommendera eukalyptus, stjärnflocka och blodtopp. De luktar nästan ingenting som torkade, medan många andra sorter lätt luktar lite gammalt hö... som någon häst kanske stått på i sin spilta...

ja, ni fattar vad jag menar...inte jättegott.

Jag var förresten och besökte min gamla barndomsvän Kim. 

Hon har ett eget litet stall med flera fina hästar...

 och jag kanske skall åka dit snart för att få rida på en. 

Göta-Petter va kul!

För länge sedan gick jag på ridskola, lika länge sedan var det som vi bodde grannar, Kim och jag. Hon var liksom min idol och jag vill vara, se ut och göra precis som hon. Vi ritade ofta tillsammans och det blev en hel del hästar. En dag fick hon en egen livs levande häst och jag fick såklart provrida. Mimi hette hon och var en vit fullblods arab. Jag satt upp. Hon stegrade sig och höll på, gjorde exakt allt för att få kastat av mig och jag kommer ihåg hur hon sedan skenade mot stallet för att precis i sista sekund tvärstanna utanför ingången ihopp om att se mig som ett frimärke på dörren...men jag satt kvar, hehe, lite skärrad men ändå. 

Det gick ju bra då, men undrar just hur det kommer gå nu? 

 

 

en kanske skulle ta och rida på en elefant istället?

Jo, det var en sak, en fråga...

hur skall man se på dessa bilder egentligen? 

Jag köpte dem en gång för länge sedan,

enbart för att jag tyckte dom var vackra, lite humoristiska och ganska oskyldiga...inte för att jag såg dem som några sexobjekt, men det är väl trots allt det dem var på den tiden, eller?

jag tycker fortfarande att de är så fina och roliga.

Vad tycker du?

PATIENCE

 

Vissa saker måste man jobba lite mer på. Tålamod t ex.

Jag har alltid så förbannat bråttom. Ibland undrar jag vad det är jag tror att jag skall missa.

 

Livet kanske?

I MITT "GAMLA" KÖK

Tänk om hon tog upp det här med trummor på riktigt!

Hon har verkligen känslan här och jag tror...

...morfar skulle bli glad!

Så himla mycket som hänt i mitt liv de senaste åren, så många tankar jag hunnit tänka,

ändra, älta och skådat så djupt i naveln att jag måste passa mig för att

inte gro en puckel på ryggen, då kan man ju bli tagen för en dromedar eller nåt.

En gång hade jag en fantasi om att bo i ett seriemagasin, men sen blev allt svart...

och jag undrar vart den idén tog vägen.

Stålmannen försvann och jag kan sakna honom ibland. Det är nog dags att knyta

upp knuten på den tråden igen. Fantomen i trappan och kanske en ny superhjälte i

köket. Jag vet ju att Jill vill ha ett Monster High- rum och kanske att Viggo skulle

gilla att bo i en Minecraft värld. Vi får se vad det kan bli när renoveringen på
övervåningen är klar.

OLD AND NEW FRIENDS

 

Idag har jag varit hos min "gamla" vän Anette och fått en ny,

en hårig liten vän som kallas katt. Hon heter Miso.

Jag måste erkänna att jag som är lite reserverad för

katter smalt en smula. Hon ville så gärna vara under min 

tröja mysa. Vem kan motstå?

 

Var tvungen att ta en bild på det fantastiska loppisfyndet.

En smula avund kände jag allt och höll nästan på att bli grön.

 

Jag tog vägen förbi Kristin, och fick en riktig vitaminkick.

jag tar med mig värme och inspiration hem, samt tacksamhet

som i en liten ask, den skall jag ta fram när jag känner motgång och vemod.

Ha en fin fredag!

ps. idag skulle min farmor blivit 98 om hon fått leva. Grattis farmor Greta! 
och hälsa de andra, det skulle vara kul att ses, men jag hoppas verkligen
att det dröjer, if you know what I mean.

SÅ LÄNGE

Här ligger dom och väntar, Banditerna, kanske på dig?

Det enda stället det finns någon typ av ordning på i det här källarkyffet.

 

Jag kallar det min studio, för jag tycker det låter lyxigt och flott,

men den är allt annat än just det, lite mer av ett kreativt råttbo, om du frågar mig.

Allt möjligt kollijox samlas här, så länge, i väntan på en "riktigt" plats.

I väntan på kraften, orken och lusten...bara den kommer snart, så här kan jag ju inte ha det.

Tänk om det skulle knacka på dörren. Ett oväntat besök, som är helt redo att

fixa till och iordningställa. Det skulle vara välkommet. Jag sitter här och väntar,

så länge.

IN THE GREENHOUSE

I våras blev vi med växthus. En lekstuga i glas med plats för blommor och vin

 (jo du läste rätt, det där med bin har en helt annan plats).

Långa kvällar med samtal om ditt och datt.

Last spring we were with greenhouses, a playhouse in glass if you ask me, with space for flowers and wine  (yes you read correctly, that the bees have a completely different location).  

Long evenings of conversation about this and that.

 

Nu funderar jag mest på hur jag skall ta hand om alla plantor i

höst och vinter. Vi har ingen frostvakt så det blir till att bära ner dom

i matkällaren, som får tjänstgöra som växtförvaring under vintern.

Kan kanske vara bra att ha någon typ av dagsljuslampa eftersom det

är nattsvart där inne, förslag på en sådan armatur någon?

Now, I´m just thinking about how I should take care of the plants during winter.

We don´t have any frost guard, so I´ll have to take them inside for sure, keeping them in

the dark old food cellar. Just have to come up with some good light though, suggestions anyone?

Några kvällar till hoppas jag allt på innan det är dags att bomma igen.

Det blir så sablarns mysigt när höstmörkret faller på, då kan man sitta

där inne med tända ljus och kura.

Still hope for some more evenings. 

It gets cosy in there when the autumn darkness falls,

then you can sit there with lit candles and snuggle up.

TÅLAMOD OCH SEMESTER

Det är fint att vara efterlängtad och omtyckt, speciellt av sina barn.

Fast idag har jag hållit tålamodet ganska hårt i handen, bitit ihop och gått vidare. 

 En vill springa en annan gå, och allra helst ensam i mitt sällskap. 

Ibland räcker man liksom inte till.

Tygerna däremot, dom räcker till och blir över,

och jag kan knappt vänta på att semestern skall börja så att jag får

sätta saxen i dom, ( jag har fått dom av syrrans kille, både han och dom kommer

från Ghana)

 Än så länge har jag den framför mig, semestern, och det känns skönt

på något sätt, att fortfarande ha den kvar men ändå inom räckhåll.

Om jag sträcker ut handen kan jag nästan ta på den.

Hej semester! vänta på mig, håll ut, jag kommer snart.

IDENTITY CRISIS

jag vill bo så här.

Tror att jag genomgår någon form av identitetskris. Det händer lite då å då

när jag tänker efter, men nu känns det liksom på riktigt STORT och allvarligt.

Du vet, känslan att öppna garderoben som knappt går att stänga, fast man

ändå står med mungiporna vid knäna och inte hittar något att ha på sig.

 

och så här.

Den här gången gäller det inte bara garderoben utan även hemmet.

Hur många personligheter och stilar kan man ha egentligen? håller jag på att bli rotlös av all

vistelse i Asien? Jag gillar ju det där med förändring, att möblera om och sy lite nya kuddar....

men alltså HALLÅ! jag tror jag vill byta ut hela mig, byta garderob och ställa undan alla leksaker.

Jag å syrran brukar skratta lite åt det hela ibland...plocka bort för att sedan märka att man

smyger fram, plopp plopp bara å så var allt som vanligt igen, leksaker högt å lågt,

färgprakt och plast överallt...och sedan det där med trädgård och växthus, det har liksom väckt

en romantisk ådra i mig som jag trodde att jag saknade, en vurm för färgnyanser i en

sobrare skala och tingest med mycket patina i naturmaterial, HJÄLP!!! näää, jag tror jag börjar med att sy ett par nya gardiner. Vi hörs!

ATT KÄNNA SIG SOM HEMMA PÅ RIKTIGT

Hej!

Vad längesedan det var nu märker jag, en hel månad!

Nästan som att jag glömt av dig lite, vänt dig ryggen och

inte gett dig någon som helst uppmärksamhet, men det har helt enkelt

inte funnits någon tid. Mitt nya arbetsförhållande slukar all min energi

och jag har ju inte varit hemma så mycket den senaste tiden.

Jag försöker ändå göra det Kina jag befinner mig i till mitt och

i Wenzhou, där bilderna kommer i från, finns det ett ställe där jag känner

mig nästan som hemma, fast än jag är där ensam.

 

Ensam är förresten ett ord som jag skulle vilja byta ut mot självsam i många sammanhang.

Läste en artikel om det i Damernas värld nr7/2014, sid 59. Självsam är stark, alltså inte ensam är stark, för det tror jag inte på, men SJÄLVSAM! man kan översätta det med ordet solitude som på engelska har en mer vilsam och positiv klang än loneliness, som känns dystert och i mina öron ofrivilligt. Det kan faktiskt vara riktigt skönt att vara ensam. Att bara finnas till och inte känna några speciella förväntningar eller krav, inga måsten eller borden. Fast så klart, jag skulle inte vilja vara självsam för jämnan inte, näää, det är allt riktigt skönt att ha familj och vänner omkring sig och 

att känna sig som hemma på riktigt, det är oslagbart!

JAG VISSTE INTE...

Hej!

Längesedan vi såg nu, du och jag.

Tiden springer fortare än jag kunnat tro och på något sätt

undrar jag hur jag hamnade här...jag visste ju inte vad jag ville bli.

Just nu heter min yrkesroll produktutvecklare och jag är nyfiken på hur

den rollen och jag kommer att utvecklas ihop. Det känns kul och spännande!

Som du kanske märkt har jag inte haft prio på att sitta framför dator och blogg

och det kommer nog ta ett tag till innan jag kommer få alla trådar att gå ihop.

Nu till helgen återvänder jag till Kina och kommer inte hem förrän i mitten av maj,

fast har du instagram så ses vi där, det funkar nämligen i Kina också.

Vi hörs!

ps. jag stänger min webshop nu, men öppnar igen när jag kommer hem.

Då vankas det utlottning av posters kan jag lova.

 

STICKERS OCH TRÄDGÅRDSARBETE

Jag hämtade Bandit Girl-stickers på tryckeriet i fredags. Dom blev fina tycker jag. 

På lördagen skjutsade jag en kalasfin Jill till ett diskokalas av bästa slaget.

Söndagen spenderade jag i trädgården. Fick klippt ett äpple och ett

päronträd, samt räfsade ihop till en full säck med löv.

Vad gjorde du då?

KETCHUP-EFFEKTEN!

Vägg bakom disken på Urban Outfitters.

Hej kompisar!

Det var ett tag sedan, och du kanske undrar vad tusan jag håller hus.

Jo, du vet när allt tycks hända samtidigt, när alla roligheter liksom trängs

i agendan och ropar på uppmärksamhet, som värsta ketchupeffekten, där har ni mig.
 Först kommer inget, sen kommer allt på en och samma gång. I mitt huvud ser det ungefär ut som på bilden ovan. Det är mycket nu, riktigt mycket. Missförstå mig inte, 

jag trivs med livet och tycker att jag har riktigt mycket
att se fram emot, men jag skulle bara önska att jag hann andas lite. Pewh!

PLANTERA OCH SLÅ ROT

Min mormors mamma.

Hon hette Jenny Andersson precis som jag en gång, 

före min mamma och pappa blev herr och fru med varann. 

Funderar på det där med rötter och växtkraft.

att plantera, växa och skörda.

att slå rot för att sedan kunna blomma.

Sådär jag, nu är det bara att vänta, den som lever får se.

Å, ja just det, veckans bästa...

Ta ut glädjen i förskott.

Det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan!

VEM HOPPAR OCH HOJAR...

Jag jobbar på att skapa lite djungelkänsla hemma,

i väntan på vår värme och sommar. 

Drömmer om att bo lite som hos Trazan.  

I en trädkoja med tigertyg på allt, stora palmblad och lianer

som man kan svinga sig i(Ni kommer ihåg va?!), eller näää,det finns för många vilda barn här och för mycket saker som inte är gjorda utav trä.

Men ett uppstoppat lejon, det skulle vara något att skryta med!! eller kanske en stor Grizzlybjörn som stegrar sig i tamburen, den skulle man ju också kunna hänga kläder på, praktiskt! 

 Fast nu känner jag att jag gränsar mellan Trazan och Addams.

Jag är nämligen helt hooked på den gamla serien. Har

fått låna två boxar och kan liksom inte slita mig, men

mer om det en annan gång. Go kväll! nu är det filmtajm.

GUL OCH BLÅ

Jag var på trendseminarie förra veckan inför vår och sommar -15,

  de sas att Gult och Blått kommer vara en av de

hetaste färgkombosarna... 

och  Zlatan sjunger-(läser) du gamla du fria och jag vill dö i Sverige medan

Volvon rullar genom vintervita krispiga landskap.

 Jag ser redan uppföljaren där bilen susar förbi de gulaste rapsfälten och en klarblå himmel.

För en stund känner mig lite fånigt stolt över mitt vackra land och dess färger, får man det?

Nåväl, på bilden ovan ser du två av mina absoluta favoritskor, inte nya men

jäkligt heta, färgmässigt iaf om man vill tro "trend- oraklernas" spådom :)

BANDIT GIRL ON THE MOVE

Idag packar och skickar jag beställningar,

 knyter skosnören och väntar besök.

Tänk om det var du som kom!

Vad skulle vi prata om då?

ÅTERBURK

 De finaste vaserna hos oss just nu är av återbruk.

Glasflaskor som en gång var fyllda med olika slags chutney 

och så de älskade muttiburkarna som jag inte kan få nog av.

Dom är bra till allt, pennor, penslar, pengar (om man har några), gem, spik blommor osv,

Återbruk = Återburk

PASSA PÅ FÖR FAN, PASSA PÅ!

Det var länge sedan en känsla slog mig så hårt som igår när jag var nere i studion
(jag gillar att kalla den så, för det låter så gött och lyxigt, men ordet studio ser helt annorlunda ut än kyffet jag håller till i fast jag har en tydlig dröm om hur det kommer att bli.) och det var
länge sedan jag öppnade just det facket på ryggsäcken, men det kanske var dax.

Dockan på bilden har jag fått av min mamma.

Hon var fenomenal på att hitta grejer som det stod mitt namn på och andras också för den delen, 

hennes sjätte sinne brukade jag säga (att hitta saker och presenter mitt i prick).

Kakelplattan med texten LOVE ME har jag däremot köpt själv, på Sintra i Göteborg.

När jag som bäst stod där och plockade ihop finsaker att "leka" stilleben med,
 fick jag lite av en käftsmäll från höger, BAM! bara, och sen kände jag
 en stor ful och geggig klump i magen. Jag började må lite lätt illa över
hur jävla påtagligt det hela blev, att jag är en enda stor bekräftelsejunky.
Att allt jag gör och säger måste bli godkänt och bekräftat av andra för
att det skall bli på "riktigt". Hur jag jämt utgår från att tycka om alla och
att jag så sjukligt gärna vill att alla skall tycka om mig tillbaka.
Ja, jag vet, det är liksom en förbannad omöjlighet.

På senare år har jag dock insett att det faktiskt inte går. Alla kan inte tycka om alla.
 Människor fastnar olika mycket i ens känslomässiga tyckaomregister.
Å så den där klyschan som kanske inte är en klyscha trots allt,
att man måste börja med att tycka om sig själv, för att kunna tycka om andra .
Så många gånger jag tvekat på min duglighet och så hon,
min mamma, som aldrig slutade tvivla på sin.
Små saker som blir till stora viktigheter, som det där hur ser jag ut egentligen?!
Vad skall alla andra tycka?! men vet du va, jag fick ett sådant himla bra citat med
mig från en fest, något Cecila Frode sagt i förställningen Ängelen, och nu citerar jag,

JAG VILL INTE PASSA IN, JAG VILL PASSA PÅ!

man lever bara en gång, kom ihåg det kompisar! jag menar inte att du skall springa
omkring och försöka fånga dagen hela tiden, lösa världsproblem eller hitta
ett botemedel som utplånar alla jordens sjukdomar, även om just det sistnämnda
verkar lockande. Jag vill inte heller att du skall göra allt
för att "passa in"i någon mall med osynliga lagar om vad som
är passande och inte, normalt eller onormalt, fint eller fult osv.
, utan bara försöka göra det som känns viktigt, rätt och bra för dig
(utan att nödvändigtvis göra andra illa, men ibland är sådant också oundvikligt,
skit händer uppenbarligen).

Min stora sa till mig en kväll för ett tag sedan när vi var i källarstudion - mamma, du älskar ditt liv va?! och jag blev så varm i hela kroppen att jag tyckte jag hörde hur mitt hjärta sprack lite.
Tänk att jag har kunnat/kan förmedla den känslan till mina barn, det är stort.
Jag sa ja, men man måste jobba på det. Följa sina drömmar så mycket det går, men framförallt
ha drömmar, för dom e skitviktiga rentav livsuppehållande.
Jag blev så stolt över detta konststycket jag lyckats med utan att veta om det,
 att jag vid ett annat tillfälle återberättade historian
 för en vän när Jill fanns i rummet och hörde. Då hon inflikar med orden -
mamma, jag älskar också ditt liv :) (hade kanske hoppats på att hon sagt
att hon älskade sitt, men indirekt var det ju det hon menade)

Idag känner jag mig sju resor starkare än jag gjorde för 15 år sedan,
trots att riktig skit har hänt. Känsliga dagar kommer dock regelbundet, men jag
har blivit så mycket bättre på att hantera dom. Om du nu har orkat ta dig igenom
det jag hade att säga, så kan jag bara gratulera för det var i särklass det längsta
skrivna inlägget jag gjort på minst ett år om någonsin.
Ha en fin kväll...och passa på!

GOLDEN OLDIES

Jag fortsätter min inventering och hittar gamla foton.

Här har ni mig som liten + pensel(som jag tänker symboliserar mitt största intresse)

och en rosett vikt av papper som jag fått från mamma som in sin tur fått den av sin

mamma(en bit historia alltså).

Å så alla dom här fotoautomatsbilderna och jag vet att det finns fler,

skall bara gräva lite djupare.

när jag har hittat resten funderar jag på att göra

ett smaskigt collage av mina analoga selfies, precis som pappa.

MUMS liksom! tänker att han, min pappa, bidrog till min lika syn på
manligt och kvinnligt och steget från mascaran kanske ändå inte var så långt borta där
på 70-talet.

ps. ikväll är det jag som sitter bänkad framför tv:n och programmet fittstim -min kamp,
svt 1 kl 21:00. Ni ska väl se?!

FINA FEMINISTISKA GÅVOR

Jag fick böcker av min vän som jag tänkt,

(vilket jag ofta ägnar mig åt, tänka alltså,

 innan jag skrider till verk och handling, tänk vilken tid det kan få ta. Ingen stress här inte)

köpa riktigt länge efter tips från just henne. Hon känner mig allt för väl tänker jag,

och ler lite för mig själv. Jag kastade mig över böckerna så fort jag kom hem.

Började med, under det rosa täcket och blev liksom däckad, glad stolt och knäckt,

på en och samma gång.

Så många ord att vricka tungan på, värderingar att sätta i halsen osv.

Har inte hunnit så långt men tänker en hel del på ordet kvinnligt idag.

Sen lyfter jag blicken och ser sällskapet i soffan,

förfäras och skrattar lite nervöst samtidigt.

Jag verkar nämligen ägna mig åt den "kvinnliga" maskeraden på många plan. 

Till viss del tycker jag den är underhållande och rolig

(allt det där med kläder, smink och inredning), 

men sen går det upp för mig att jag när synen på kvinnan och kvinnligt

på ett sådant sätt som jag inte riktigt gillar....och nu undrar jag mest om det är ok

att jag fortsätter sminka mig? hmmm, jag gör det tillsvidare men är fullt

medveten om att jag maskerar mig...till något vi refererar till som kvinna.

ps. jag vill rekommendera alla att läsa boken, Under det rosa täcket av Nina Björk.