Titta vad jag fick, ett halsband,
men jag har det hängandes på väggen istället som ett väggsmycke.
Jo, å så gick jag till graven. Det var en pärs, men det kändes fint efteråt.
På vägen dit spelade jag mammas musik, men när jag tände ljuset som
jag haft med mig, stängdes musiken plötsligt av...när jag vänder
mig om ser jag två koltrastar som sitter precis bakom mig. Dom skuttar lite
närmre för att sen flyga upp i trädet som står bredvid. Jag tänker att det var dom,
Martin och mamma...att dom ville säga till mig att dom är tillsammans och
att jag inte skall vara så himla ledsen, livet går vidare och just nu har jag det,
Livet alltså, bäst att försöka göra det bästa med det då.