söndag, maj 7

SLÄKTEN ÄR BÄST


Det här är familjen Källqvist.
Mina förfäder.
Carl och Jenny med barnen Iris, Walter och lilla Gunborg (Bojan), min mormor.  
Jenny dog i tuberkulos 1920, då min mormor var 11år. Under den tiden hon var sjuk,
utfärdades ett kramförbud. Något jag är rätt säker på har blivit ett starkt socialt arv.

 

Min fina mormor där till vänster i bild, Jenny Gunborg Källqvist.
Trots att hon dog när jag bara var 4år, har jag starka minnen av henne 
och hur det kändes att hålla hennes hand. Hon var sjuk då, liten och tunn.
Händerna hade sådär tydliga, nästan utanpåliggande blodådror, precis som mina egna idag.
Det långa och vågiga hårsvallet har jag tyvärr inte ärvt, typiskt...
närå, jag har fint hår, jättefint faktiskt. På hårfrisörskespråk betyder det tunt. 


Den där gropen i hakan som alla syskonen Källqvist bar på, den bär jag också på.

Släkten är bäst heter det ju, joo, så heter det!!! det har jag bestämt och man
skall vara rädd om den och snäll mot den.

fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar