SLUTA DRÖMMA ÅK TILL STRÖMMA

En sagovärld uppenbarar sig bakom husknuten av Strömma Farmlodges bed & breakfast.

Älvorna (sländorna) dansade strax ovan vattenlinjen och sjögräset låg som en grön silkesmatta där på botten. När som helst kunde Näcken uppenbara sig inbillade jag mig.

I kvarnen strilade ljuset in, smekte den nötta bordsytan ömt.

Vi smakade världens mest magiska bakverk med smak av lavendel.

Himmel så gott det var.

Vi skulle egentligen bara hämta en trave böcker, men fastnade snart vid varenda kvadratmeter i butiken, som var fylld till bredden med det mest ha-begärliga, sköna och onödiga ting.

Doften av tvålen var förtrollande och vi var tvungna att sniffa på varenda sort.

jorå såatte...

där låg vår bok också....till försäljning, och jag blev t. o . m. stoppad och frågad om en signatur.
Det kändes stort och jag hoppas att alla skall gilla den lika mycket som vi.

Fideli hann att prova några kimonos också innan vi fick brått hem.

Jag citerar Ebbot Lundberg (livsnjutare) ; sluta drömma, åk till Strömma! 

NU FINNS DEN

fotot har jag lånat av Kristin

Nu finns den på riktigt. Man kan hålla i den, bläddra och lukta på den nytryckta doften,mmmm.

Idag när jag vaknade tyckte jag att kråkorna liksom kraxade, hurra hurra!

(okej, det kanske var hybris, men det lät faktiskt så) 

NYP MIG I ARMEN

Hej! 

Nyp mig i armen någon. Så nära nu, att få hålla i en färdig bok.

  Så här ser det oskurna omslaget ut.

Kristin och jag var där nere här om dagen och bläddrade bland uppslagen.

Mamma, det här skulle du sett!

 Var där en tur i dag igen. 

Allt detta papper. Doften. Ljudet av tryckpressarna och så den speciella luften.

Den måste hålla en viss fuktighet för att pappret skall må så bra som möjligt.

Både Zeke och jag var fuktiga av andra själ. Vi gick nämligen dit.

Inte så himlens långt men det blev en mil fram och tillbaka.

När vi var hemma igen intog vi båda soffan och slappade en stund.

Inte konstigt att man(läs jag) var lite trött.

Någon hade nämligen nypt mig i armen tidigare på dagen, men av helt andra själ. 

Hälsningar blodgivaren.

 

 

DUGER FINT, KERAMIK och STRÖMMA

Jag hämtade upp Kristin för att åka ut till Strömma och Marina som väntade på oss där. Vi håller på med ett riktigt spännande bokprojekt tillsammans, (jag skall berätta mer om det en annan gång). Fast först smygfotade jag lite i en bod ute på hennes nya ställe, Krickelins alltså. Jösess va mycket fint överallt, både ute och inne. Lite sådär huggihjärtatfint, ni vet när man kroknar inombords av jämförelse och det svartnar framför ögonen av den egna odugligheten. Det är konstigt att man så lätt kan glömma det egna fina man har, men jag har blivit så sjukt mycket bättre på att faktiskt ignorera den typen av jämförelse, numer är jag avundsfrisk (som hej-Karin sa)...inte lika bra på att skaka av mig odugligheten dock, men jag övar.... övar övar och övar. Jag är bra, jag duger fint. Joråå,

duger fint.

 

Väl framme på Strömma, kunde vi knappt bärga oss. Vi slet upp paketet

som kommit från Gotland med vår keramik i. Radade upp det på bordet och bara

Gaahhh, så taffligt fint det blev. Här kunde jag känna mig nöjd. 

Tanken är väl att man skall glasera godset, men jag tänker nog bara låta 

mina "krukor" vara som dom är. Kanske låta dem ligga ute i fukten å få

lite patina....fast då kanske dom spricker?

Hösten är nog min absoluta favorit årstid. Allt är så vackert. Som det

där förstenade svarta ormburksfjädrarna. Jag plockade med mig en bukett hem.

Vi gick ner mot kvarnen och kaféet.

 

Så mycket finheter att fokusera på.

 

Å så den där butiken med stort B!

Alldeles fullt av sköna måsten och totalt 

måstehabegär onödvändiga ting.

som ett vardagsrum utomhus, i löve it! 

  som om säsongen var över, men näää, här pausas det bara för snart blir det

Musik-Jul på Strömma, missa inte det!

Glömde ju säga att vi startade med världens godaste frulle.

G är första bokstaven i GÖDIMÖDI.

Jo, och juste det , man kan läsa och njuta riktigt fina bilder hos Kricke!