tisdag, augusti 27

WARNING! NO FILTER!


jomensåatte he he he, vad hände?
Det frågar jag mig varje gång, och sen kommer följdfrågorna i rasande fart.
Hur hände det? När hände det? Hur är det möjligt? osv...


På den här platsen hamnar allt. Ja ni ser ju själva. Tennisbollar som är inköpta
för att användas i torktumlaren, men som senast användes på kalas i femkamp, kasta
prick på kubb. Julljusstaken som Viggo tagit med hem från skolan nu!, onödigt tänker jag.
Snart är det ju jul och skall tomten dit igen. Krabbmetarsnöret som eventuellt kommer
användas före isen fryser, och morakniv, tång och hyrfilmer från hemmakväll.
 

så går vi vidare in mot tv-rummet, och där står ju ett par skor, så klart, var skulle dom annars stå? om ni fokuserar mot fönstret där borta i rummet ser ni en påse. I den ligger garn och stickor, så länge bara, skall alldeles strax flytta på den. Den har jag ställt där alldeles själv faktiskt, så jag skall inte skylla ifrån mig på stöket här, vi är alla (5) delaktiga. 
 

Å där sitter ju han, han som är sjuk (jag vabbar), honom flyttar jag på sen, 
alternativt, han flyttar sig självmant när dammsugaren åker på. 


På bänken brukade datorn ha sin självklara plats, men jag flyttade på den
för det var så mycket annat bös som bara hamnade där jämte, viktiga papper å så.
Resultat/slutsats :
 flyttade dator helt i onödan då superviktiga viktigheter och annat krafs får ännu mer plats,
tex jättegurkan vi fick av grannen, pannlampa, tidningar och ja ehehehe
mina block och pennor.


jamen ser man på, kanske inte så konstigt att sonen ställer skor lite här och där, 
barn gör ju som vi (vuxna) gör och inte som vi säger.
 

I dag är det den 27 augusti. 
Jag dricker mitt morgonkaffe och bloggar för att jag plötsligt fick tid,
 sedan skall jag städa, jag lovar!

men först sitter jag här en stund i stöket i köket och tänker att jag är en lyckans ost iaf,
för att barnen bara är förkylda och snoriga med lite feber å så, inget allvarligt,
kroniskt eller dödligt, lycklig för att vi har varandra, glad och tacksam för att jag
får uppleva det, LIVET UTAN FILTER.

16 kommentarer:

  1. Fy fasen vad underbart. Fnissar och tänker att ja det är ju så här det är. Även här. Ibland kan man bli så trött på alla fina stylade blogghem. Man önskar och tänker- varför kan inte jag ha såndär fin ordning, varför e det så in i bänken hopplöst. Men det är väl såhär det ser ut även där, mellan varven, fast man glömmer det lätt. Men det är inte då alla tar fram kameran. Tack, du gjorde min dag och själv tänker jag vända ryggen åt allt stök, bara för en dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gött, skräpet å stöket finns ju kvar, tror ingen tar det ifrån en;)
      Skönt att höra att du vänder ryggen till för visst ser det väl ut så här lite var stans i stugorna (intalar jag mig iaf) Hej! //Jennie

      Radera
  2. Du fina. det är ju precis så det är och det är skönt att du skriver om det så där fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jamen tack tack, man får försöka komma ihåg att allt är livet. å så är man tacksam så länge man får ha det.

      Radera
  3. Ja herregud vilken igenkänningsfaktor. Hos mig bor det bara en person och ändå har det de senaste månaderna sett ut ungefär sådär konstant. Nu har jag ägnat ganska mycket tid i sommar åt att rensa och röja och sätta saker på sin plats, så nu börjar jag känna att jag kan andas igen. Jobbigt, men skönt när det är klart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. älskar min familj, men ibland fantiserar jag om att bo själv, ett tag iaf, så att jag kan rensa, röja, strukturera och ställa var sak på sin plats liksom..men bara ibland. kram

      Radera
  4. Vilket härligt inlägg och så konstärligt det ser ut hemma hos er mitt i all röra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. konstnärligt säger du! det tar jag som en riktigt fin komplimang skall du veta ;) konstnärligt är förövrigt ett uttryck vi använder i familjen/släkten när allt inte blir riktigt rakt och perfekt!

      Radera
  5. Men du, mitt i all röra och förkylda små fina barn och skor så ser det ändå helt fantastiskt ut! Ni lyckas till och med få stöket att se mysigt ut! Det måste vara det konstnärliga som Ninette skriver om? Hos oss är det stökigt jämt - utom tre gånger om året när vi bjuder hem folk - och det spelar ingen roll hur mycket vi städar för det stökar sig av sig själv på nåt vis... men skillnaden är att hos dig ser det mysigt ut! Hos oss bara... öh... ja, typ stökigt :) Jag är inte alls avundsjuk som du märker :D

    Fast EN sak är vi lika på iaf: vi tar oss tid att njuta lite av tiden! Kanske det är därför det är så rörigt hos oss? Där andra lägger tid på städ, där lägger vi tid på en kopp kaffe och ett njut?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Ullrika, men jag tror nog att det är precis lika stökmysigt hos er....bara att det måste ses med någon annans ögon.
      Å så det där med att ta sig tid, så jäkla viktigt tycker jag, leva lite, bara vara utan att göra (vilket jag har sjukt svårt med. måste alltid rita även om snoret rinner)men iaf ta en kaffe inte ha så brått! Ses vi snart med kaffe och choklad då ;)

      Radera
  6. You Have a Beautiful Home! Thank you for sharing:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Really?! Thank you Katie, no filter and all ;) You make me happy with your comment, thanks again.

      Radera
  7. Livet utan filter! Jag blev riktigt rörd över det sista stycket! Och stökmysigt är det allt. Jag blir glad när jag kommer hem till folk som har det stökigt; då kan jag slappna av och våga bjuda hem dem också - jag blir glad när jag kommer hem till dem som har det fint städat också; av andra anledningar njuter jag då. / @majssthlm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att höra. Jag vill ju inte att folk skall bli illa berörda av mitt(vårt) stök, men ibland är gränsen bara nådd, å då måste man ta tag i det, gaahhh.

      Radera
  8. Underbart! Precis så som det är... /Suss

    SvaraRadera