jomensåatte he he he, vad hände?
Det frågar jag mig varje gång, och sen kommer följdfrågorna i rasande fart.
Hur hände det? När hände det? Hur är det möjligt? osv...
På den här platsen hamnar allt. Ja ni ser ju själva. Tennisbollar som är inköpta
för att användas i torktumlaren, men som senast användes på kalas i femkamp, kasta
prick på kubb. Julljusstaken som Viggo tagit med hem från skolan nu!, onödigt tänker jag.
Snart är det ju jul och skall tomten dit igen. Krabbmetarsnöret som eventuellt kommer
användas före isen fryser, och morakniv, tång och hyrfilmer från hemmakväll.
så går vi vidare in mot tv-rummet, och där står ju ett par skor, så klart, var skulle dom annars stå? om ni fokuserar mot fönstret där borta i rummet ser ni en påse. I den ligger garn och stickor, så länge bara, skall alldeles strax flytta på den. Den har jag ställt där alldeles själv faktiskt, så jag skall inte skylla ifrån mig på stöket här, vi är alla (5) delaktiga.
Å där sitter ju han, han som är sjuk (jag vabbar), honom flyttar jag på sen,
alternativt, han flyttar sig självmant när dammsugaren åker på.
På bänken brukade datorn ha sin självklara plats, men jag flyttade på den
för det var så mycket annat bös som bara hamnade där jämte, viktiga papper å så.
Resultat/slutsats :
flyttade dator helt i onödan då superviktiga viktigheter och annat krafs får ännu mer plats,
tex jättegurkan vi fick av grannen, pannlampa, tidningar och ja ehehehe
mina block och pennor.
jamen ser man på, kanske inte så konstigt att sonen ställer skor lite här och där,
barn gör ju som vi (vuxna) gör och inte som vi säger.
I dag är det den 27 augusti.
Jag dricker mitt morgonkaffe och bloggar för att jag plötsligt fick tid,
sedan skall jag städa, jag lovar!
men först sitter jag här en stund i stöket i köket och tänker att jag är en lyckans ost iaf,
för att barnen bara är förkylda och snoriga med lite feber å så, inget allvarligt,
kroniskt eller dödligt, lycklig för att vi har varandra, glad och tacksam för att jag
får uppleva det, LIVET UTAN FILTER.
