PLANETMÖGEL

kolla lilla foten längst ner i burken, sööööt.

USCH! säger ni. JOmensåatte, den däringa creme fraischen var väl kanske inte såååå fräsch.

Den hade minsann fått mogna rejält. Tankarna på att skrapa bort det översta

lagret...släppte jag ganska kvickt, men är det något jag ogillar skarpt så är det att slänga mat.

Jag kallar den, Dark planet mould.

om man skrapar bort bänkmönstret på bilden istället för lagret på cremen,

så kan man i alla fall använda den i en bild som en perfekt planetstudie.

PINEAPPLES och VALLMONER

Idag vaknade jag riktigt tidigt. Tog mig en frisk morgonpromenad

och längs vägen hittade jag pineapples och ett litet folkslag som 

tydligen kallar sig Vallmoner. De hade små hattar och lustiga frisyrer,

 och så pratade de väldigt lustigt.

Förstod verkligen inte vad dom sa, men det var säker nåt om att

jag skulle fortsätta hålla ögonen öppna så att jag inte trampar ihjäl dem och annat

löst småkryp längs vägen.

Nu säger jag go´kväll och hoppas på att vi hörs snart igen.

BITTER BRITTA

Jag vet att ni är några (från instagram) som väntar på just detta inlägget, men tanken var

att "dockinlägget" handlade om någon helt annan, nämligen dockan Eva.

Fast jag berättar mer än gärna om de här fina flickorna i keramik som

jag fått adoptera från Nikki och det är hon, Nikki, som har gett dom liv i 

lera och glasyr, med mimik och unik frisyr. Helt enastående var och en på sitt lilla sätt.

Det här är alltså Bitter Britta. 

Hon är skeptisk till det mesta, men är inte sen på att testa,

 sin teori i praktiken, fast ofta blir hon rätt besviken.

 Men om man är riktigt genuint snäll,  klappar henne på axeln och säger -du är bra! 

ja då kan det hända att hon inners inne blir varm om sitt lilla stenhjärta

rentutav glad. Jag tyckte mig skymta ett leende härom dagen,

fast kanske det bara var ett tecken på ont i magen. 

Hon har den uppsynen ibland, som vittnar om lite lätt tveksamhet.

Ofta måste man ta mod till sig för att våga pröva innan man vet 

och det kan vara svårt om ens yttre skal är hårt. 

Med riktigt mycket värme, kärlek och omtanke, mjuknar det flestaäven Britta. 

Det gäller bara att hitta rätt nyckel eller knäcka koden för att förtjäna den,

Tilliten. 

Hon påminner mig om det där hon står, Bitter Britta, så blek och fin,

med sitt ansikte av porslin.

Jag visar de andra två när jag är tillbaka på hemmaplan igen. Vi hörs!

PÅ ÄVENTYR MED BITTER BRITTA

Hon står där så troget på hyllan hemma å surar dagarna i ända.

Fick sådan lust att visa henne en annan miljö,

så jag tog med henne ut. 

Bitter Britta, som jag kallar henne,

fick pröva att både gömma sig i gräset 

och doppa "fötterna" i vatten.

Ett tag tyckte jag mig se ett litet leende,

eller var det bara inbillning?

Denna fantastiska porslinsflicka har 

Nikki Green-Kunz skapat, och om du har lust

kan du besöka henne blog här.

Hon är en fena på det mesta hon tar sig an och

jag är så himla glad att jag lärt känna henne irl.

Just nu har hon en utställning på mitt jobb och skulle

gärna visa, men bilderna jag tagit visar ingen rättvisa.