Hej! jag kom av mig lite, det blev blankt, svart och väldigt tyst, det var påsken som gick förbi. Jag älskar våren och Påsken... jo det gör jag faktiskt, fast än det är så mycket som hänt vid denna tidpunkten på året. Saltet i såret som svider lite extra och knopparna som brister...dom gör ont.
Jag stod i mataffären och stirrade ner i golvet och där! där var jag...lite lagad, lite fixad...samma samma fast så olika. Lite som alla andra fast ändå inte. Det brusar, susar och surrar och det är där jag är, precis mitt i och vid sidan om, i konsten... och jag är så glad att jag kan se den...i golvet, i steget, i andetaget, ja överallt. Och jag är glad att ni finns här och skriver fina saker för det gör mig lite starkare tänker jag. Å såklart min familj, dom är liksom allt och lite till och det är allt annat än självklart har jag lärt, men ändå känns det så....så självklart!
Ja, lite tyst blir det utan dina inlägg. Men förstår såklart. Kram
SvaraRaderaFint skrivet. Förstår dig. Kram
SvaraRaderaja du har verkligen öga för det där! trodde först det var nån cool mosaik-tavla haha. konsten finns överallt! puss
SvaraRaderaJag tycker ofta de där ljusa, glada högtiderna blir extra mörka. Är det sen speciella årsdagar samtidigt blir det ju förstås extra svårt.
SvaraRaderaOfta är det ju det där lagade och fixade som är extra fint. Det perfekta är tråkigt.
Det är en fantastisk bild på din bror föresten! Jag kan tänka mig att han var det också.
Kram