tisdag, april 3

JAG HAR FYRA SYSKON, DEL 1


Jag har fyra syskon. En går inte att ta på längre, han finns lite runtomkring och överallt. Han är med mig i tanken och ofta får han mig att le, precis som han själv ler på bilden ovan. Det är så jag vill minnas och minns honom och även om han gick bort alldeles för tidigt och på ett högst oväntat och plötsligt sätt, tröstar jag mig med att han fick uppleva kärleken, han fick känna vad det är att ha någon att tycka om som tycker om en tillbaka. Han fick träffa mina barn, hans syskonbarn och han hann att bli Jills gudfar... å dom pratar om honom ofta, barnen, och det glädjer mig...men jag har svårt att gå till graven, jag kan inte, jag vill inte...det känns som om att någon vill skriva mig det på näsan, han e död, han e borta FATTA DET! men jag vill inte fatta, så jag går inte dit...jag väntar... här på att han skall komma till mig...åtminstone i drömmen. Jag saknar dig Martin!...jag saknar dig...saknar dig. I morgon är det tre år sedan han gick bort. Det är ofattbart....tänk att man klarar att gå igenom något sånt här, för det gör man faktiskt på något märkligt sätt...tillsammans med dom andra som också saknar.

23 kommentarer:

  1. åh så fint och sant du skriver, fina syster. jag fäller en tår. jag tänkte samma sak igår, hur sjukt det är att man faktiskt klarar av det. 3 år. så lång tid, så kort tid. familjens härligaste energi någonsin. kommer alrig finna en mening med det som hände.

    älskar dig, vi ses i helgen <3

    SvaraRadera
  2. kram på dej, varma tankar

    SvaraRadera
  3. fina familjen blomkvist! jag finner inga ord. <3

    SvaraRadera
  4. Kram till dig och din familj!

    SvaraRadera
  5. Fint du skriver. Jag undviker också graven och väntar och väntar... Men nu, 14 år senare så börjar väntan göra mig tokig. Kanske dags att gå till graven och plantera blommor. Och försonas med sanningen... Kram på dig.

    SvaraRadera
  6. Tre år imorgon. Kramar till dig och din familj. På torsdag är det 6 år sen David lämnade oss. Sex år.

    SvaraRadera
  7. Kärlek och tankar från ön. <3

    SvaraRadera
  8. Och en kram även från mig. Fint att läsa. Och visst är det så ändå - att mitt i all sorg så blir man lite bättre på att uppskatta varandra, de som finns kvar i familjen.

    Kram från R (spaningspersonen)

    SvaraRadera
  9. Usch... jag gillar inte heller att gå till graven. Jag överlåter det till min storebror. Han sköter den.
    Nästa vecka skulle min mamma fyllt 68... i sommar är det 3 år sedan hon dog. Jag är så glad att vi syskon har varandra.

    Kraam Till Dig!

    SvaraRadera
  10. Nu gråter jag, för jag vet ju det där! hur det ständigt finns, följer en som en del av en själv, som en ryggsäck, som en kärlek...och jag kan knappt heller gå till graven. jag har inte riktigt lärt känna mig själv sen det hände. det är ju som du säger. det är en ständig utveckling av en själv tillsammans med sorgen, med kärleken. vad fin han är, där han svävar runt dig..

    kramar om, Lycke

    SvaraRadera
  11. systerystermarie4 april 2012 19:17

    Så fint du skriver, jag får en stor klump i halsen som inte vill gå bort!
    Kram kram kram

    SvaraRadera
  12. förlåt, glömde. Men hoppas innerligt att du vet att jag är så ledsen för er skull men så glad över allt fint du berättat,och att du klarar av allt- det gör du.

    SvaraRadera
  13. Fint du skriver.Det är så det är,det där med att gå till en grav.En del går varje dag,en del av oss kan inte,vill inte.Alla sörjer på sitt sätt.Tänker på er Blomkvistar idag.Kram från farmor-mormor i Gbg.

    SvaraRadera
  14. Massa kramar! Tänker på er. Kram

    SvaraRadera
  15. ...sorg är en otacksam vän som ständigt påminner om det som fattas, saknas.
    men kanske också en av de vackraste vännerna eftersom den håller kärleken vid liv? bortom tid och rum.
    tänker på dig och ditt. *kram*
    //mrsC

    SvaraRadera
  16. Fin påsk till dig och de dina i allafall, hoppas solen lyser på er *+*+***

    kramar långa, Lycke

    SvaraRadera
  17. Kramar på er Blomkvistar,orättvist är det!Lotta

    SvaraRadera
  18. Lilla fina du, det är så mycket jag vill säga men det känns som om det inte blir bra här. Du ska veta att jag tänker på dig. Jag va där... vid stenen i tisdags när vi begravde min mormor. Mormor känns mer rätt att säga än lillebror. Jag kan inte tänka tanken att det skulle va min lillebror eller syster för det gör bara för ont. Vill bara säga att jag tycker att du e så fin och att din bror lever vidare i ditt och dina käras hjärtan för evigt. Så länge ni minns finns Martin. Jag sänder dig de varmaste och kärleksfullaste kramar, Maria

    SvaraRadera
  19. Tack samtliga för alla fina ord och tankar. Jag kom av mig lite grand. Tog en paus, men nu är jag här igen och det känns fint att läsa det ni skriver. varmt tack!

    SvaraRadera
  20. jag vet inte. alltså jag tappar orden känner jag. du skriver så fint. så skört. den där killen, klart han finns omkring dig, det ser du ju på honom. vilket skratt, jag blir knäsvag. jag skulle vilja höra dig berätta om honom nångång, det skulle jag verkligen. varm kram till dig.

    SvaraRadera
  21. åååå fint skrivet. och ofattbart, sånt som ingen borde få vara med om. från en som också förlorat någon, kram, annika

    SvaraRadera