Det försiggår en rolig lek på instagram med hashtaggen #höstmandala,
och jag vill vara med, jag vill öva mig på att göra vackert, men sen händer det något...
jag blir inte nöjd...blir uttråkad på mina vackra försök och rotar genast
fram leksakerna. Jag känner mig hemma med dom,
känner skrattet kittla i maggropen.
Jag är så sjukt lättroad med rätt verktyg och min egna tillåtelse,
utan att snegla för mycket över axeln och låta Jante ta för stor plats.
Tillåta mig att bara vara jag med mitt och njuta av andras fina utan
att behöva göra likadant för att vara bra, det sitter ju bara i huvudet tänker jag.
Hur tänker du?
