Mitt där i krönet av cykelvägen som passerar skolan ligger det ett litet hus
som byter sina kläder lite då och då. Alltid lika snyggt, om du frågar mig.
Den där kontrasten mellan det hårda och det mjuka är fascinerande.
Jag har nog aldrig varit så lövtokig någon gång som den här hösten.
Hela källaren är full av torkade perfekta löv från diverse träd, och jag fantiserar
om vad jag skall göra med dom, men ibland blir det bara för vackert.
Inget som skapar någon kontrast och då tappar jag intresset och dööör lite.
Det kändes lite som om det där huset fick mig att vakna till lite.
Tack! Huset.
Visst är det häftigt att det där huset liksom lever ett eget liv! Jag passerar det inte så ofta, men när jag väl gör det ser det olika ut från förra gången! Och omgivningarna det ligger i är ju så vackra i sig själva att den där färgklicken bara är grädden på moset.
SvaraRaderaKrams!
precis!
Radera