tisdag, januari 21

PASSA PÅ FÖR FAN, PASSA PÅ!



Det var länge sedan en känsla slog mig så hårt som igår när jag var nere i studion
(jag gillar att kalla den så, för det låter så gött och lyxigt, men ordet studio ser helt annorlunda ut än kyffet jag håller till i fast jag har en tydlig dröm om hur det kommer att bli.) och det var
länge sedan jag öppnade just det facket på ryggsäcken, men det kanske var dax.

Dockan på bilden har jag fått av min mamma.
Hon var fenomenal på att hitta grejer som det stod mitt namn på och andras också för den delen, 
hennes sjätte sinne brukade jag säga (att hitta saker och presenter mitt i prick).
Kakelplattan med texten LOVE ME har jag däremot köpt själv, på Sintra i Göteborg.

När jag som bäst stod där och plockade ihop finsaker att "leka" stilleben med,
 fick jag lite av en käftsmäll från höger, BAM! bara, och sen kände jag
 en stor ful och geggig klump i magen. Jag började må lite lätt illa över
hur jävla påtagligt det hela blev, att jag är en enda stor bekräftelsejunky.
Att allt jag gör och säger måste bli godkänt och bekräftat av andra för
att det skall bli på "riktigt". Hur jag jämt utgår från att tycka om alla och
att jag så sjukligt gärna vill att alla skall tycka om mig tillbaka.
Ja, jag vet, det är liksom en förbannad omöjlighet.

På senare år har jag dock insett att det faktiskt inte går. Alla kan inte tycka om alla.
 Människor fastnar olika mycket i ens känslomässiga tyckaomregister.
Å så den där klyschan som kanske inte är en klyscha trots allt,
att man måste börja med att tycka om sig själv, för att kunna tycka om andra .
Så många gånger jag tvekat på min duglighet och så hon,
min mamma, som aldrig slutade tvivla på sin.
Små saker som blir till stora viktigheter, som det där hur ser jag ut egentligen?!
Vad skall alla andra tycka?! men vet du va, jag fick ett sådant himla bra citat med
mig från en fest, något Cecila Frode sagt i förställningen Ängelen, och nu citerar jag,

JAG VILL INTE PASSA IN, JAG VILL PASSA PÅ!

man lever bara en gång, kom ihåg det kompisar! jag menar inte att du skall springa
omkring och försöka fånga dagen hela tiden, lösa världsproblem eller hitta
ett botemedel som utplånar alla jordens sjukdomar, även om just det sistnämnda
verkar lockande. Jag vill inte heller att du skall göra allt
för att "passa in"i någon mall med osynliga lagar om vad som
är passande och inte, normalt eller onormalt, fint eller fult osv.
, utan bara försöka göra det som känns viktigt, rätt och bra för dig
(utan att nödvändigtvis göra andra illa, men ibland är sådant också oundvikligt,
skit händer uppenbarligen).

Min stora sa till mig en kväll för ett tag sedan när vi var i källarstudion - mamma, du älskar ditt liv va?! och jag blev så varm i hela kroppen att jag tyckte jag hörde hur mitt hjärta sprack lite.
Tänk att jag har kunnat/kan förmedla den känslan till mina barn, det är stort.
Jag sa ja, men man måste jobba på det. Följa sina drömmar så mycket det går, men framförallt
ha drömmar, för dom e skitviktiga rentav livsuppehållande.
Jag blev så stolt över detta konststycket jag lyckats med utan att veta om det,
 att jag vid ett annat tillfälle återberättade historian
 för en vän när Jill fanns i rummet och hörde. Då hon inflikar med orden -
mamma, jag älskar också ditt liv :) (hade kanske hoppats på att hon sagt
att hon älskade sitt, men indirekt var det ju det hon menade)

Idag känner jag mig sju resor starkare än jag gjorde för 15 år sedan,
trots att riktig skit har hänt. Känsliga dagar kommer dock regelbundet, men jag
har blivit så mycket bättre på att hantera dom. Om du nu har orkat ta dig igenom
det jag hade att säga, så kan jag bara gratulera för det var i särklass det längsta
skrivna inlägget jag gjort på minst ett år om någonsin.
Ha en fin kväll...och passa på!


18 kommentarer:

  1. Åh! Fan vad du är grym!! Jag blir alldeles lipig och stolt över att få kalla dig min vän. Stort hjärta till dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! och jag är stolt att få vara din vän. kram

      Radera
  2. långt och bra och jag jag känner hur det träffar rakt in i hjärtat pang och tjoff och precis så
    stor kram

    SvaraRadera
  3. Jag tycker om dig - har alltid gjort å kommer alltid att göra <3
    /sanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. men du, detsamma! Tänk vad vi har varit med om tillsammans. Jag tänker på det ibland, att om det inte vore för dig hade jag bara varit en liten fjärt. kram

      Radera
    2. Du är du - å du är ingen liten fjärt...en STOR fjärt möjligtvis! Ja tänk vad vi varit med om. "I was here" är ett inlägg på ämnet...;o)
      Träffade kompisar som varit på Nya Zealand över julen...där var vi med om en massa oxå! Inget jag vill ha ogjort! Kram

      Radera
    3. jag hittade precis dagboken! jösses. har du kvar din?

      Radera
    4. Ohhhh... det har jag säkert! Men var - det är en annan sak...den ligger nog på vinden tillsammans med album från svunna tider ;o)

      Radera
  4. så jävla bra text. precis så är det ju. och jag tycker att passapå citatet är helt underbart. Tack för det finaste Kollijox. du är underbar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. å du, människa, helt makalöst bra!

      Radera
    2. Du måste läsa Ove!!!! Gört bara! du behöver honom tror jag! kram

      Radera
  5. amen till det! håller helt med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. skönt, för jag är så jäkla konflikträdd.

      Radera
  6. Men shit. Bara så. Den kommentaren från sitt barn måste ju vara typ det finaste man kan höra.
    Bra jobbat :) ...och fortsätt skriva långa texter. Det gillas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja dom orden från sitt/sina barn är något att bära i sin allra varmaste mitt.

      Radera
  7. Det är i alla fall ett väldigt träffande inlägg :) Försöker jobba på det varje dag, och det är sjukt svårt att stå upp för sig själv om man samtidigt inte vill såra någon annan eller göra så att de blir arga/ledsna på mig... Det finns inget universalknep va?

    SvaraRadera
    Svar
    1. åhhh, tänk om jag hade ett universalknep, då hade det legat ute här på bloggen för länge sedan. bra saker och tips är till för att delas!

      Radera