torsdag, juli 5

KLIPPKONST, ETT KONSTKLIPP!






































Jag har sagt det förut, jag är så himla tacksam för att jag kan se! Vid havet finns det så vackra saker (läs klippor med lav på i det här fallet) att titta på. Lilltjejen ropar plötsligt, -vill ni se något coolt?!
då hade hon spanat in den vita laven på översta bilden, precis som klippgraffiti av moder natur själv.
Ja sannerligen, ungen kan också se. Vilken klippkonst, ett riktigt konstklipp. har jag sagt att jag är omåttligt svag för Göteborgsskämt?

2 kommentarer:

  1. "de' va' la änna ett himla gött skämt, änna då va' liksom." *harkel* försöker mig på min egna dialekt (dvs göteboska). ;-)
    att ha synen - ja alla våra sinnen - är verkligen en gåva. vad mkt vackert man missar uta att kunna se. min farfar blev blind på äldre dar. alltid poistiv och glad ändå. men vad han missade mkt. tex fick han aldrig se min lilla. fast kramarna var desamma. :-)
    //mrsC

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha, du e la go. Att bli blind är en av mina största mardrömmar.Fy satan, jag kan inte föreställa mig hur jag skulle kunna överleva det.Klart att man kan känna, men ändå.

    SvaraRadera