måndag, augusti 15

Terrible twos och trotsiga tre




Hur kunde jag glömma? Det här med trots är ju något alldeles extra JOBBIGT. Inte bara för föräldern såklart....men jag håller på att gå upp i atomer. Jag förstår att det är jobbigt för det lilla livet och att hon slår bakut när inte saker , cykel i detta fallet, gör som hon vill...men jag gör ALLT hon vill bara hon inte skriker. Tänker att folk tror att vi har ihjäl ungen ibland. Jo jo, jag curlar, bra eller dåligt...men orken finns liksom inte och jag vill inte per automatik bli en sån där nejsägare utan att tänka mig för. Tålamod tålamod tänker jag, men ibland hamnar jag också där, i trotsåldern, och vill bara lägga mig ner på golvet och skrika... jag vill inte, jag vill inte...eller mer jag ORKAR inte!

10 kommentarer:

  1. Jag förstår precis fast jag inte förstår alls, om du förstår vad jag menar. ;) Jag har ju inga kids.. men jag har ju varit ett själv!

    Hade en mental terrible twos-episod på jobbet idag när jag insåg att det är nästan ett år kvar till nästa semester. Buhu.

    SvaraRadera
  2. Fina bilder glömde jag säga. Gillar när folk vågar ta kort på sina inte-alltid-så-glada barn.

    SvaraRadera
  3. Huu, jag vet! :(
    Himla, himla jobbigt för både stora och små.
    (Tänker att jag ändå tror det är bra, att dom små får se att vi vuxna också blir arga tillslut, att ilskan inte bara finns i dom, men visst tålamod... tålamod!)

    Vi läste ARG boken om och om och om igen, "...arg som en varg, eller som en liten fräsande råtta" och "när man varit arg så där länge, blir man trött, jätte trött"

    SvaraRadera
  4. Men visst kan det vara sådär, så har vi ofta, och jag känner mig som världens hemskaste mamma. inte alltid det kommer fram på bloggen. jag vet :) men jag är ju så himla glad och tacksam över allt och inget i dagarna! Det jag örsöker göra när jag själv hamnar i kristrots är ju att säga som det är, att mamma orkar inte nu, nu är mamma sur helt enkelt, hihi, och de fattar så himla bra, och så slarvar vi med middan och blir glada i en bok eller nåt istället! men då har jag ju en så himelens underlättande man också! idag känns lite grinigt då jag sovit illa för femitelfte gången. oj vad jag skriver.
    skulle ju säga något klokt om det där med din lillebror, så fruktansvärt...du vet, när man själv varit med om, men ändå fasar när man hör sådant, tänker "det" skulle jag aldrig klara, men man klarar så mycket mer än man tror...ändå! och det är så himla sant det där du skriver att ju ingen kan ersätta en annan! lite så tänkte vi ju innan, att en till skulle göra det bra. men vår lille älskade är ju en person helt för sig själv, Vida en annan. Kärlek till alla...

    ~Lycke

    SvaraRadera
  5. Tack Magda! tror att du fattar faktiskt :)

    Eva; argboken säger du, är det Pernilla Stalfeldt eller vad hon heter som har skrivit den boken? låter toppen....måste läsa den för Jill då.

    Lycke; Jag brukar också "erkänna" för barnen, men dom fattar bäst när jag har hörselkåporna på. Då tystnar dom liksom : )
    Och du det där med kloka ord, de skulle jag vilja säga hela tiden, men jag får nog vara glad att jag kan klämma fram något överhuvudtaget och precis som du säger är det dialogen som blir viktig och det räcker så långt med bara ett hej ibland. tack och kram till dig med//Jennie

    SvaraRadera
  6. Lillasyster; du menar att hon har temprament med sting?! :) karm

    SvaraRadera
  7. Nja, alltså¨det var den här jag tänkte på...
    http://www.bokus.com/bok/9789129661460/arg-tvatusentalets-argaste-bok/

    Mycketmycket bra!

    SvaraRadera
  8. asch det blev ju ingen länk...
    ARG, tvåtusentalets argaste bok av Joanna Rubin Dranger och Carin Cullberg

    SvaraRadera
  9. åhh, Joanna Rubin Dranger, finfina illisar då kan jag tänka. Tack för tips!

    SvaraRadera