Det är 70-tal, 74 kanske.Mamma sitter på gräsmattan hos moster Brita med nyförvärvet.
Jag minns att jag var med i Stockholm när vi skulle hämta hem honom, Thage, vår nya familjemedlem. En vild, galen och störtskön afghanhund.
Han rymde gärna så fort han fick chansen den kraken.
På den tiden jobbade pappa som busschaufför. Jag minns ett tillfälle då han rymde, hunden alltså. Pappa körde skolbussen längs 41:an strax utanför där vi bodde på Barnabro. I ögonvrån såg han hur något svart kom galopperande på åkern...ja det var Thage. Tänk, ingen mobiltelefon att ringa i. Han kunde bara hålla tummarna och hoppas att hunden skulle hitta hem igen samt klara sig från att springa över vägen och bli påkörd. Tänk, vilken jäkla panik!
En annan gång, flera år senare, rymde han tvärs över gatan och in på grannens tomt. Mamma sprang efter och kallade på honom med pepparkakor i hand. Kom Thage, kom så får du pepparkakor!
Det komiska i det hela var att grannen också hette Tage (han blev livrädd och stängde dörren illa kvickt)....föreställ er själva att en kvinna kommer inspringandes på din tomt viftandes med kakor i hand och ropar ditt namn.
Vad hade du gjort? Just det, stängt dörren illa kvickt , LÅST och eventuellt ringt polisen.
puuh, tur att han inte gjorde det.
Afghanhundar har väldigt lång päls och kräfva således sin pälsvård.
Det kunde ta timmar att borsta igenom den. Pappa brukade föna pälsen så att Thage blev sådär Afghanigt stilig. Vid ett tillfälle när han borstat och fönat hunden i styvt 4timmar ,var det sedan dags att gå promenad för att glänsa lite. Dom åkte ut till 5:e vik på Getterön ( ett badställe här i Varberg) och släppte lös honom där. Det tog väl inte mer än ett par tre sekunder innan de såg hur han graciöst sprang över gräset och försvann.... rätt ner i havet...det var dom fyra timmarna.
Fast Thage tänkte nog, vad kan vara en bättre pälsvård än ett klassiskt tångbad när man bor så här i en kurort vid kusten. Dessutom är ju doften av tång som Chanel no 5.
Den här stollen går inte heller av för hackor. Han kräver inte samma typ av långdragen pälsvård och det är ju för väl, för han badar ju i dammen typ varje dag. Tur att det inte finns någon tång iden.
Chilla nu, det är fredag!
En annan gång, flera år senare, rymde han tvärs över gatan och in på grannens tomt. Mamma sprang efter och kallade på honom med pepparkakor i hand. Kom Thage, kom så får du pepparkakor!
Det komiska i det hela var att grannen också hette Tage (han blev livrädd och stängde dörren illa kvickt)....föreställ er själva att en kvinna kommer inspringandes på din tomt viftandes med kakor i hand och ropar ditt namn.
Vad hade du gjort? Just det, stängt dörren illa kvickt , LÅST och eventuellt ringt polisen.
puuh, tur att han inte gjorde det.
Afghanhundar har väldigt lång päls och kräfva således sin pälsvård.
Det kunde ta timmar att borsta igenom den. Pappa brukade föna pälsen så att Thage blev sådär Afghanigt stilig. Vid ett tillfälle när han borstat och fönat hunden i styvt 4timmar ,var det sedan dags att gå promenad för att glänsa lite. Dom åkte ut till 5:e vik på Getterön ( ett badställe här i Varberg) och släppte lös honom där. Det tog väl inte mer än ett par tre sekunder innan de såg hur han graciöst sprang över gräset och försvann.... rätt ner i havet...det var dom fyra timmarna.
Fast Thage tänkte nog, vad kan vara en bättre pälsvård än ett klassiskt tångbad när man bor så här i en kurort vid kusten. Dessutom är ju doften av tång som Chanel no 5.
Den här stollen går inte heller av för hackor. Han kräver inte samma typ av långdragen pälsvård och det är ju för väl, för han badar ju i dammen typ varje dag. Tur att det inte finns någon tång iden.
Chilla nu, det är fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar