KÖK, FÖRKLÄDE OCH DOCKSKÅP del:4

Marina och Daisy utanför Strömma storkök.

Vi går tillbaks till det där samtalet.

rrrrrring

hej det är Marina

Hej! det är jag, vet du?

Sen pratade vi rätt länge

jag pratade ömsom som vuxen ömsom som ett barn

undra hur hon ser ut

men jag vet, jag har ju varit där

plinggg, så låter ett mms

 där var hon, på bild alltså

jösses va SNYGG tänkte jag

tyckte inte vi var sådär väldigt lika

men vi hade iaf samma typ av smak på solglasögon :)

sen pratade vi vidare, Marina och jag

 om hur man (läs; jag)

skulle ta kontakt

ja, hur gör man det egentligen? 

...om jag inte hade långa naglar innan

så blev dom ju inte direkt längre under det här samtalet...

jag frågade om hon ville vara mitt förkläde

ett sådant kunde ju vara bra att gömma sig bakom 

om man vill ta sig en närmre tjuvtitt 

Vi åkte dit

kollade på alla prylar

jag kände en liten knuff i sidan

där e hon, sa Marina

Jag traskade fram 

kramade om henni och sa 

ÄNTLIGEN!

hej på dig Syrran! 

här har du mig

your long last syrra

näää, det gjorde jag ju inte alls det

vad tror du om mig egentligen

hon kunde ju ha dött på fläcken

och hur skulle det då gå på auktionen!?

jag blev blyg inombords och kunde knappt titta

det kändes nästan olagligt

 jag bara smög omkring som värsta FBI-agenten

noterade att hon var lite kortare än jag

och mycket gulligare

hon hade grön-bruna, glada och glittriga ögon 

och håret uppsatt i en pigg svans

ännu fler förkläden :) kanske Marina och jag. Fast det är jag som har förklädet i denna bilden... å så Izzy

jag spanade in det här dockskåpet

som ett antikt & gulligt litet Strömmakök

fast något lortigare då ;)

jag ropade dock inte in det

däremot blev 8 kristallglas mina 

exakt likadana som jag ärvt av min

mormor och morfar

ett tecken kändes det som

ett bra

Ploiijng

Lennart igen...

del 1

del 2

del 3