1972, Jag i en gul blommig hammock hos farmor och farfar i Sandhem. Det var då och nu är det nu och jag undrar varför jag så gärna vill se en bit av mig i barnen. Jag kan liksom lusläsa i deras ansikten och små kroppar, likheter och olikheter. Nån säger Viggo är så lik dig eller han är ju en exakt kopia av Fredrik och Fideli hon e så lik sin faster eller moster. men jag då, var syns jag? Kan tycka att jag e så himla ful ibland och barnen dom e ju liksom bara söta, så varför? Konstig ekvation det där, men när jag var liten var jag söt, det tycker jag allt.
Ful? Du är ju en pingla!
SvaraRaderaNär jag var liten var jag så himla ledsen över att jag inte var tillnärmelsevis lika snygg som mina föräldrar. Min mamma var och är en riktig dofsing och min pappa var en hunk men själv blev jag bara lite vanlig. För några månader sedan bestämde jag dock att jag skulle försöka vara nöjd med mig och tänka att det är bättre att jag uppskattar mig nu än sedan. För det är liksom så himla konstigt att man aldrig är i fas med sig själv. Om tio år kommer jag tycka att jag hade en fantastisk rumpa för tio år sedan. Varför inte bara ge den cred nu istället då.
Oj, flummigt. Men men. Snart tar jag semester.
Kram
PS. Och ja, du var jättesöt även som barn :)
SvaraRaderaKlart som korvspad att kidsen är lika dig, annat är ju inte biologiskt möjligt :) De är dunderfina precis som du! Jag tror de flesta söker efter likheter/olikheter i sina barn det är sånt man gör som förälder rätt och sätt?
SvaraRaderaRebecka, men den tanken arbetar jag för fullt med...att vara nöjd nu, för om tio år å så vidare. Å visst har jag mina glansdagar när allt är på topp och nu är det mer sällan jag stannar till framför spegeln å tycker att jag är ful...låter bli att gå förbi helt enkelt :) å så himla farligt är det inte, men jag tycker ändå att det är konstigt att jag så himla gärna vill att dom skall vara lika mig.
SvaraRaderaÅ andra sidan är det ju gött för Freddan att han inte behöver tvivla på att han är pappan ;) fniss.
Jag brukar säga...tur att jag vet att det är jag som är mamman!
Idag kommer jag tänka, vilken fantastisk rumpa jag har! :)
emma, jag tror också att dom flesta per automatik söker likheter för tillhörighet (i flocken) fast det där med att ena stunden tycka att man ser lite tokig ut till att bli hur jävla glad som helst sen när nån tycker att man är lik, det är knepigt. men som sagt, idag tänker jag att jag har en fantastisk rumpa :)
SvaraRaderaAlltid fin o lik mamma:)...kram på dig fina unge.....Lotta:)
SvaraRaderafin bild på dig :)
SvaraRaderasv: det är den här jag ska lasra bort:
http://killmamman.wordpress.com/2011/07/07/hej-da-rice-krispie-sjostjarna/
"Om du går snabbt och ler mycket, så är det ingen som ser hur ful du är."
SvaraRadera...fick min nästkusin som tips av en lärarkollega på sin första arbetsplats. Tycker att det är fantastiskt kul och skönt distanserad inställning, i all sin grymhet. ;)
Plus, du är snygg! Och dina barn likaså. :)
ha ha ha, japp det är mitt nya trix :)
SvaraRadera