...kan jag va mig själv. Den här låten poppade upp i mitt huvud när jag tänkte på att Jill nästan aldrig vill ställa upp på bild. Näää, skriker hon så fort kameran åker fram , men idag var det glatt värre. Ett tag tänkte jag att det berodde på att jag äntligen var hemma igen, men sen fattade jag. Bakom solglasögonen kan hon vara sig själv!
Lyckliga barn, det blir man glad av såhär en snorig och hostig fredagskväll. Och tack för dina fina kommentarer! You're back! Och våren är här, nästan, minus ett litet setback med ett visst snöväder igårkväll. Men jag vägrade titta ut och nu när du kommit hem från England så är våren här, för visst sa vi så? :)
SvaraRaderaDu skulle gärna fått en fredagskram tillbaka, men nu när ni alla är friska så vågar jag kanske inte riskera det. ;)
men din stackare. kanske mer snorförpackning än lyxförpackning på dig då? krya på dig bloggkompis!
SvaraRaderafniss fniss fniss :)
SvaraRadera