MARTIN

Här är han, min/vår älskade bror. Förevigad i pixlar på ett blankt fotopapper. Det är han som är fotografen, mannen bakom och framför kameran, Mr H2O, my forever FUN LIGHT!!! Jag tappar andan när jag tänker på honom och får lust att skrika AHHHHHHHHHHHHHhhhhhhhhhhhh, men det kommer inget ljud, det kommer bara salta, svidande tårar och så den där obehagliga känslan av tomhet i bröstet. Det gör riktigtJÄVLA JÄTTE ont. Saknar honom så sjukt oändligt mycket. Kram på oss allihopa och kram MARTIN någon stans där ute i syberspace...I LOVE U! Det var meningen att jag skull göra någon slags tribute to him men istället kröp jag ihop till en liten äcklig ful och hård klump. Jag försvann in i självömkan och tyckte förbannat synd om mig ett tag...fast utan att skämmas! MED full rätt tycker jag förbannat synd om mig. Kram på mig det går över om en stund när du åter flyr in i den ytliga värden igen, som förövrigt är räddningen från allt som gör så här obeskrivligt ont.