jag antar att det är så här för alla när saker och ting hopar sig
det känns bokstavligen som om huvudet brinner
eller ja
det som finns där i
härdsmälta i hjärnan liksom
enklaste sak verkar helt omöjlig att lösa
en lista att gå igenom, ett mejl som skall svaras på osv
blir som ett mount everest att bestiga
när det börjar brinna
har jag svårt att koncentrera mig
svårt att ta in mer/ny information
precis så där tänker jag att det kan vara för kidsen i skolan
med eller utan diagnos
att koncentrera sig, lyssna, ta in, vara på allerten
hur kan man ens komma ihåg något
hur kan man sitta still?
jag har som tur är alltid haft det där klottret nära till hands
inget som stör någon där och då
en nerkladdad bok i slutänden
som kanske förfärar någon lärare eller förälder
inte så farligt ändå va?
kanske till och med snyggt!
att klottra kan få en att komma ihåg (emoji med pekfinger i luft)
en viss färg, ett ord, en mening, en figur (bra hjälpmedel)
det kom till mig idag
minnet
att jag satt och "kladda" på lektionerna
ett sätt att få ut rastlösheten ur kroppen och knoppen
vilken tur för mig
att bara få dra linjer, rita prickar, plumpar och figurer
det helar mig
det funkar som terapi utan att behöva älta något
till helgen skall vi ha workshop på clart
Frida, Lisa och jag
jag är så taggad!
lite pirrig och nervös samtidigt såklart
men det är man när något känns viktigt för en har jag hört
bara man inte tar det hela på för stort allvar
allra minst sig själv
ps. i skolan tyckte jag det var svårt att stryka under det som var viktigt i en text
men det var kul med fluorescerande färgpennor
slutade alltid med att jag strök under
eller ja
över
hela jäkla stycket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar