GLAD LUCIA

1987

Varbergs Lucia det året var jag. Sannerligen en glad en, på bild i alla fall, men så mycket ängslan.

Tänk om andra tyckte eller trodde att jag trodde att jag var nåt. Skräcken för mig då, och fortfarande nu idag, att inte bli omtyckt.

Jag vill minnas att jag tyckte det var kul ändå, men så synd att jag inte passade på att glädjas och njuta lite i rollen som faktiskt andra hade gett mig. Vad hände med den tacksamheten undrar jag. FY! på mig. Idag gläds jag åt det mycket mer om än på ett helt annat sätt. Jag kan vara lite stolt till och med och skoja om att jag borde lägga med det i mitt cv.

Tyvärr kommer det alltid att förknippas med sorg för mig eftersom jag tänker på mamma.

Det var hon som skickade in en bild och det var hennes önskan jag uppfyllde med min medverkan.

Jag hade förmodligen aldrig suttit där om det inte var för att mamma och pappa fiskade röster från ca alla de kände. Tack alla ni som röstade på mig! Jag tror nämligen aldrig att jag tackat er för det.

Tack mamma! 

Det här är till dig.