Marina och Daisy utanför Strömma storkök. |
Vi går tillbaks till det där samtalet.
rrrrrring
hej det är Marina
Hej! det är jag, vet du?
Sen pratade vi rätt länge
jag pratade ömsom som vuxen ömsom som ett barn
undra hur hon ser ut
men jag vet, jag har ju varit där
plinggg, så låter ett mms
där var hon, på bild alltså
jösses va SNYGG tänkte jag
tyckte inte vi var sådär väldigt lika
men vi hade iaf samma typ av smak på solglasögon :)
sen pratade vi vidare, Marina och jag
om hur man (läs; jag)
skulle ta kontakt
ja, hur gör man det egentligen?
...om jag inte hade långa naglar innan
så blev dom ju inte direkt längre under det här samtalet...
jag frågade om hon ville vara mitt förkläde
ett sådant kunde ju vara bra att gömma sig bakom
om man vill ta sig en närmre tjuvtitt
Vi åkte dit
kollade på alla prylar
jag kände en liten knuff i sidan
där e hon, sa Marina
Jag traskade fram
kramade om henni och sa
ÄNTLIGEN!
hej på dig Syrran!
här har du mig
your long last syrra
näää, det gjorde jag ju inte alls det
vad tror du om mig egentligen
hon kunde ju ha dött på fläcken
och hur skulle det då gå på auktionen!?
jag blev blyg inombords och kunde knappt titta
det kändes nästan olagligt
jag bara smög omkring som värsta FBI-agenten
noterade att hon var lite kortare än jag
och mycket gulligare
hon hade grön-bruna, glada och glittriga ögon
och håret uppsatt i en pigg svans
ännu fler förkläden :) kanske Marina och jag. Fast det är jag som har förklädet i denna bilden... å så Izzy |
jag spanade in det här dockskåpet
som ett antikt & gulligt litet Strömmakök
fast något lortigare då ;)
jag ropade dock inte in det
däremot blev 8 kristallglas mina
exakt likadana som jag ärvt av min
mormor och morfar
ett tecken kändes det som
ett bra
Ploiijng
Lennart igen...
Åhh vad fantastiskt vackert du skriver Jennie! Från hjärtat! Så enkelt, naket och vackert.
SvaraRaderaJag känner mig otroligt rörd när jag läser dina ord.
Anna
Tack! Anna, va fint att höra :)
Radera<3
Radera