söndag, december 18

DET VAR SOM 17


Det var som 17!
Jag vet knappt vart jag skall börja, men vi startar med en fantastisk grann gran
och en glimt av Kocken him self, Johan Blidberg.
Jösses vad han kan, vad dom kan!

Ett klassiskt julbord på ett oklassiskt vis. Jojo, på det kan jag både skriva under och över.


Jag tog en rosaröd snaps till maten. Den smakade rödbeta och pepparrot.
Kanske den godaste snaps jag druckit. Jag är faktiskt inte så förtjust i det annars, 
men till sill på julbord är det ett måste (för mig då alltså).
 

Rina, den orimligt fina, serverade oss maten på de smaskiga faten.
Nää, jag skall sluta rimma, det gör dom så himla fint själva.
Trollar med både mat och språk. Dessa begåvningar vet ju nästan inga gränser.
De bara myser och går omkring och glänser.
Stämningen är så skön på detta ställe. Varm, välkomnande och känslan av att vara hemma.

 
Bara så ni får en idé om vad som rumlade runt i vår gom.
Smaklökarna tjöt av förtjusning och jag tror minsann att gomseglet hissades
 i topp inte mindre än sju gånger.


 Vi hade skönt sällskap av våra vänner Malin och Henrik.
God matt och gött fölk, helt enkelt. Kvällen kunde inte bli bättre.
Det skrattades och kluckades och smakades och suckades..åhhhhades och skålades både hit och dit.
 

Här stakar jag mig lite. Vet inte vad jag skall använda för superlativ,
men vi säger så här...mitt saliv rann till, rann över, jag åt säkert mycket mer än jag behövde.
fast sånt kan inte hjälpas när det serveras fänkola, salt solig nougat och inkokta klementiner...
då blir det långt ifrån några ledsna miner.



Ett gottebord kan ju vara av olika karaktär, som här, där det fanns både snus, cigg kaffe och te.
Jag drack kaffe om det nu vara någon som undrade. Ett gift jag har svårt att vara utan.
Det andra kan kvitta. Jovisst, det händer att jag dricker te, det gör det faktiskt.


Jag var så långt ifrån besviken man kan komma denna kväll...jag vill återvända och komma tillbaka,
smaka på sill och löjligt god kaka. Tack som tusan Rina och Johan. Ni är så galet grymma!

När jag blir hungrig vet jag precis vart jag skall rymma. Så pass opp!
 lås dörra nu och klappa katten... 

 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar