måndag, september 2

ALLA KÄNSLORNA PÅ EN OCH SAMMA GÅNG


Jag är nog väldigt känslostyrd...är du? Älta älta och älta, peta och pilla.
Man får akta sig så att inte fingret fastnar där i den kletiga klumpen.
 

Sedan har vi ju det där med det tunga ansvaret. 
Det vill liksom hänga över axlarna likt en våt och kall handduk
som aldrig vill torka riktigt.
 

 Skuldkänslorna och det mörka samvetet bär man likt en oformlig gegga. 
Jag brukar önska att jag bara kunde tappa det.
Det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Tack och gonatt!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar